Ship to Gaza gör i dagarna ett nytt försök att bryta Israels blockad och få in förnödenheter till Gaza. Ombord befinner sig ett par svenska läkare. Där finns också representanter för Svensk sjuksköterskeförening och Svenska barnmorskeförbundet. Rör det sig om ett meningslöst jippo där naiva deltagare riskerar att spela antisemiter i händerna? Är de förnödenheter som konvojen medför dessutom onödiga, eftersom såväl Israel som Egypten lättat på restriktionerna? Knappast.
En del av sjukvårdens problem i Palestina har för ett par år sedan beskrivits i Läkartidningen [1]. Blockaden av Gaza har haft förfärande effekter. För ett år sedan lovade Israels regering att lätta på blockaden. Listan med varor som var tillåtna att föras in skulle utökas. Det skulle bli möjligt att föra in byggmaterial för att påbörja uppbyggnaden av hus som förstörts av Israels bombningar. Flera rapporter visar att situationen i Gaza är fortsatt förtvivlad.
Biståndsorganet Diakonia har tillsammans med Amnesty och många andra organisationer publicerat en rapport, Dashed hopes, om dagsläget i Gaza [2]. Man konstaterar att situationen fortfarande är skrämmande. Sextioen procent har inte möjlighet att skaffa tillräckligt med mat. Åttio procent av befolkningen är beroende av internationell hjälp. Arbetslösheten uppgår till omkring 39 procent, en av de högsta siffrorna i världen. Strömavbrott brukar pågå 4-6 timmar om dagen, ofta längre. Av Gazas befolkning har 60 procent tillgång till rinnande vatten bara 6–8 timmar var fjärde eller femte dag. Omkring 90 procent av det vatten som levereras är dessutom förorenat. Stora delar av befolkningen riskerar att råka ut för vattenburna infektioner. Av de hem som förstördes av Israels bombningar för två och ett halvt år sedan har bara drygt en femtedel kunnat byggas upp.
Det finns några ljuspunkter. Det har blivit lättare för en del yrkeskategorier att få utresetillstånd från Gaza. Fler livsmedel finns i dag på den av Israel tillåtna listan. Att det finns livsmedel att köpa hjälper dock inte, när människor inte har råd att köpa. Blockaden förhindrar ekonomisk utveckling.
FN-organet UNRWA (United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East) rapporterar att tillgången till hälso- och sjukvård är mycket begränsad [3]. Kränkningarna av mänskliga rättigheter och den påtvingade isoleringen har åstadkommit omfattande psykisk ohälsa, framför allt hos barn och ungdomar. De fortsatta restriktionerna bidrar till att sjukvården har otillräckliga resurser. Tillgången till el, bränsle och andra förnödenheter för underhåll av hälsovårdens infrastruktur har inte nämnvärt förbättrats sedan lindringen av blockaden. Sjukhusen har inte nödvändig tillgång till el, reservdelar och utrustning.
Israels fortsatta restriktioner hindrar en ekonomisk återhämtning. Därför är en stor majoritet av befolkningen beroende av UNRWA för livsmedelsbistånd.
Rädda Barnen anser att barns rättigheter dagligen kränks [4]. Trots att Israel i juni 2010 meddelade att de skulle förkorta väntetiden för in- och utträde till och från Gaza för medicinsk och humanitär och för biståndshjälp har inga synbara förbättringar märkts. Barn i Gaza lever fortfarande under fruktansvärda omständigheter. Rädda Barnen menar att alla länder som har förbindelser med Israel har ett ansvar att se till att blockaden hävs och att situationen för barn omedelbart förbättras.
Röda Korset intresserar sig bland annat för situationen för de jordbrukare och andra som inte har något annat alternativ än att bo och arbeta i områden nära Israel [5]. Ett område längs gränsen som sträcker sig 300 meter in i Gaza har Israel förklarat vara förbjuden zon. Buffertzonen omfattar en tredjedel av Gazas jordbruksmark. Ett ännu större område, som sträcker sig nästan en kilometer in i Gazaremsan, är farligt på grund av den israeliska militärens räder. Tillgången till mark lämplig för jordbruk har alltså minskats till följd av den politik som Israel för. Dessutom röjer israelerna bort en mängd olivträd.
Jordbrukets problem förvärras genom att gödsel, bekämpningsmedel och annat inte kan levereras och genom att man inte har möjlighet att exportera sina produkter. Export är fortfarande förbjuden, frånsett en liten utförsel av jordgubbar. Många fiskare har förlorat sin utkomst som en följd av att Israel tillåter fiske bara inom tre sjömil från kusten. Fiske var tidigare en av Gazas viktigaste näringsgrenar. Det beräknas att omkring 178 000 människor påverkas av Israels förbjudna zoner.
Röda Korset säger att eftersom Israel har behållit sin kontroll över Gazaremsan måste nationen uppfylla sina skyldigheter som ockupationsmakt.
Sammanfattningsvis finns det få tecken på en verklig lättnad i blockaden. Blockaden innebär att en och en halv miljoner människor hålls instängda på en yta vars storlek är en fjärdedel av Ölands. Om människorna som lever i Gaza – varav hälften är barn – ska kunna återgå till en fungerande vardag måste blockaden lyftas helt och hållet.
Den internationella rödakorskommittén (ICRC) konstaterade nyligen att blockaden är en form av kollektiv bestraffning mot hela den civila befolkningen i Gaza. Ett flertal internationella organisationer, inklusive EU och FN, har förklarat att den är olaglig. Inte desto mindre struntar västvärldens regeringar i att göra något konkret för att bryta blockaden.
Blockaden måste komma upp på Västvärldens dagordning. Förnödenheter måste in till Gaza. Ship to Gaza behövs – även om insatsen bara utgör en droppe i havet.