Dags för konstruktiv debatt om bemötande och stöd vid amning

Debatten om amning som nu nått Läkartidningen (med start i LT 32–33/2011, sidan 1503), har vi sett i dagstidningarna under lång tid. I Läkartidningens webbupplaga finns många varierande kommentarer och inlägg i frågan. Den debatt som förts speglar de svårigheter som förekommer i arbetet med amning, Tyckande, känslor och attityder är ofta involverade och påverkar kvinnans/familjens upplevelse av amning.
I en svensk avhandling [1] framkommer att mammor uppfattar vårdpersonalens amningsstöd som bristande. Genom en processorienterad utbildning påverkades vårdpersonalens attityder till amning positivt, vilket i sin tur påverkade mammornas uppfattning om stödet från vårdpersonalen samt deras relation till och känsla för barnet på ett positivt sätt [2].
Att mer utbildning kring amning behövs i vården visar också en nyutkommen översiktsartikel om hinder för amning [3]. I översikten ingår studier från Sverige, Finland och England, vilka visar att personalen (läkare, sjuksköterskor och barnmorskor) själv ansåg att bristen på kunskap är det största hindret för att hjälpa mammor till en fungerande amning.
Runt om i världen har man kunnat visa att amningssiffrorna stiger då sjukhus praktiserat WHO:s och Unicef:s initiativ »Amningsvänliga sjukhus« [4], så även i Sverige, tills initiativet avvecklades år 2004. Parallellt med det avtagande intresset för amningsvänliga vårdrutiner, som inneburit mindre fortbildning i amningsfrågor för personal inom mödra-, förlossnings- och barnhälsovården, har amningsstatistiken sjunkit med cirka 10 procent de senaste tio åren [5].
I en opublicerad enkätundersökning från Amningscentrum, Karolinska universitetssjukhuset i Solna, tillfrågades 500 blivande mammor om hur deras önskemål för den kommande amningen/matningen av barnet såg ut; 1 procent svarade att de inte ville amma, 2 procent kände sig tveksamma till amning, 5 procent ville delamma från början och 92 procent ville enbart amma.
I medierna framkommer av och till att mammor/föräldrar känt sig kränkta av »amningsfascism« i vården och i samhället i övrigt. Intressant att notera är att på 1960- och 70-talen, då amningsinformationen i stort sett var obefintlig, marknadsföringen av modersmjölksersättningar var fri och matning med nappflaska var norm, hade trots detta många kvinnor skuldkänslor och kunde känna sig misslyckade om de inte ammade. I en annan svensk avhandling [6] framkommer det att kvinnor både kan bära på ett inre krav och uppleva krav från samhället på att de som nyblivna mammor borde klara att amma. Om amningen blir svår och/eller »misslyckad«, och den hjälpen från barnmorska, sjuksköterska eller läkare uteblir, kan det leda till besvikelse eller en känsla av misslyckande.
Mammor bör få den hjälp de förväntar sig, behöver och efterfrågar. Så ser det inte ut i dag i Sverige. Det finns studier som beskriver kvinnors olika upplevelser av stöd i samband med amning [7], vilket stöd föräldrar önskar [8, 9] och vilken form av stöd som är effektiv [10]. Bemötandets betydelse är en aktuell fråga inte bara i samband med amning utan inom vården generellt. Bemötande inom vården var den tredje mest vanliga anledningen till anmälningar till patientnämnden år 2010. Anmälningarna handlade ofta om att man känt sig nonchalant och otrevligt bemött, diskriminerad eller kränkt samt att man inte blivit lyssnad på och därmed inte blivit delaktig i sin egen vård [11].
Det är till exempel en vanlig rutin att blivande mödrar informeras om amningens många fördelar under graviditeten. Då vill också de flesta amma sina barn. Det visar enkätundersökningen från Amningscentrum, Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Vi vet att ungefär en tredjedel av mödrarna får problem av olika slag i början av amningen [12]. Ur etisk synvinkel kan man fråga sig: Hur stor del av tiden för amningsinformation under graviditeten ska ägnas åt problem som kan tänkas uppstå? När problemet med amningen är ett faktum upplever många mödrar att de blir bemötta med »det går lika bra med flaskan« eller »det är bara att amma på«. Kanske är det just detta bemötande som är skäl till att många mammor känner stor skuld eller stort misslyckande då amningen inte blev som de tänkt sig. Personal uppger ofta att det är svårt att ge ammande kvinnor den hjälp de önskar. Vi har rekommendationer för amning, men vi saknar organiserat professionellt stöd till mödrar som efterfrågar hjälp.
Det finns både enkla och kostnadseffektiva vårdrutiner som förebygger amningsproblem. Dessa praktiseras inte i samma utsträckning i dag som under initiativet »amningsvänliga sjukhus«. En vårdrutin som kan hjälpa barnet till det medfödda amningsbeteendet är att lägga barnet med hudkontakt mellan mammans bröst direkt efter förlossningen och låta barnet gå igenom de nio stadierna och börja suga och inte avbryta innan barnet sugit [13]. När detta inte är möjligt bör det ske så snart omständigheterna tillåter. Denna enkla rutin kan underlätta hela amningsprocessen och minska förekomsten av olika typer av amningsproblem [14]. Vårdrutinen utesluter inte att mammans partner kan vara nära sitt barn och använda hudnära vård, vilket är ett utmärkt sätt att knyta an till barnet även när och om mamman ammar. Många partner kan i dag vittna om detta.
Statens eller myndigheternas uppdrag är inte att bestämma hur den enskilda mamman/familjen väljer att föda upp sitt barn. Staten eller myndigheterna bör däremot ha ansvar för att anställda inom vård och omsorg besitter de kunskaper som behövs för att befolkningen ska få bästa möjliga vård och hälsa samt hitta sätt att försöka mäta hälsotal. Amning är ett sådant hälsotal.
Mammor/föräldrar har rätt att kunna göra informerade val, det vill säga de har rätt att få ta del av nyanserad information/kunskap om amning och utifrån denna kunskap kunna fatta beslut, med professionellt stöd, om att amma eller inte. Många mammor/föräldrar är i dag informationstyngda. Vårdpersonal ska kunna vägleda och stödja i denna process, med tonvikt på det som är värdefullt för den nyblivna mamman/familjen. Vägledning ska bygga på kunskap utifrån behov. En mamma som ber om hjälp med amningen bör få den hjälp hon behöver.