Det var med stort intresse jag läste Thomas Jaensons genomgång av litteraturen kring den nya infektionssjukdom som orsakas av Candidatus Neoehrlichia mikurensis (Läkartidningen 42/2011). Detta är ett mycket spännande nytt forskningsområde och en svensk upptäckt, vi var först med att beskriva att denna bakterie kan orsaka sjukdom hos människa (pub­licerat i maj 2010 [1] ). Att bakterien återfinns hos fästingar har däremot varit känt en längre tid, rapporter finns från Japan, Nederländerna, Ryssland, Slovakien och nu senast från Skåne. Jag vill göra några förtydliganden avseende själva infektionssjukdomen sådan den ter sig med den begränsade kunskap som finns i dag. Det finns endast sex patienter beskrivna i den vetenskapliga litteraturen, och i Göteborg har vi påvisat ytterligare två fall (Tabell I).

Sjukdomen verkar ge mycket svåra symtom hos patienter med nedsatt immunförsvar, specifikt hos patienter med sjukdom som omfattar B-lymfocyterna, såsom kronisk lymfatisk leukemi, maligna lymfom och reumatiska systemsjukdomar som ­behandlats med biologiska läkemedel riktade mot B-lymfocyter (rituximab). En anmärkningsvärt stor andel patienter saknade dessutom mjälte (Tabell I). Sjukdomsbilden är influensaliknande med mycket hög feber, men det är missvisande att kalla den för sepsissjukdom. Samtliga kända patienter med defekt B-lymfocytfunktion har nämligen överlevt, trots upp till sju veckor lång sjukdom med hög feber, vilket ju inte hade varit fallet om det hade rört sig om äkta bakteriell sepsis. Alarmerande och potentiellt livshotande är att infektionen hos dessa mycket utsatta patienter verkar ge upphov till tromboemboliska komplikationer i form av höga djupa ventromboser, lungembolier och transitoriska ischemiska attacker (TIA).
Jag tror att det är felaktigt att säga att infektionen ger upphov till ett försämrat infektionsförsvar. Patienterna har tvärtom svarat med ökad halt neutrofila granulocyter och cytokiner i blodet och har de facto överlevt infektionen trots att den varit obehandlad under lång tid (i väntan på mikrobiologisk diagnos). Vad gäller det hittills enda beskrivna dödsfallet, den patient från Tyskland med brustet aneurysm som tidigare var frisk, bör man nog vara lite försiktig med att sätta det i ­relation till Neoehrlichia [2]. Patienten hade inte feber eller några infektionstecken vid ankomsten till sjukhus, dessa uppstod efter tre dagars intensivvård, varför man letade efter nosokomial infektion. Postmortem påvisades bak­terien i blodprov som tagits tidigt under vårdperioden. Kunskapen är allt för begränsad vad gäller immunkompetenta individer, och vilken sjukdomsbild denna infektion ger upphov till hos dessa, för att man ska våga dra några slutsatser kring detta fall.

Det är nog också för tidigt att med säkerhet ange att Neoehrlichia infekterar leuko­cyter, eftersom ingen ännu lyckats odla bakterien. Det enda stödet för den hypo­tesen är i och för sig bestickande elektronmikroskopiska bilder av granulocyter innehållande bakterielika strukturer från de tjeckiska patientfallen [4]. Man bör beakta att neutro­filer är de huvudsakliga fago­cyterande cel­lerna i män­niskokroppen. Huruvida ­granulocyter är målceller för bakterien eller deltar i immunförsvaret och fagocyterar bakterien är därför fortfarande en öppen fråga. Denna nya fästingburna infektionssjukdom bör göra oss uppmärksamma på att den ökande andelen immunsup­primerade patienter, följden av nya immunmodu­lerande behandlingsalternativ, medför en ökad risk för uppkomst av nya, oväntade opportunistiska infektioner. Man kan också spekulera över om klimatförändringar kan ha bidragit till ökad spridning av denna typ av mikrober hos fästingar.

Läs mer:

Svårdiagnostiserad sjukdom efter fästingbett