I planeringen av den stora sexualvaneundersökningen »UngKAB09« såg vi detta problem och övervägde bland annat att rikta oss till ett representativt urval av skolor för att på så sätt nå en högre svarsfrekvens. Idén övergavs eftersom ambitionen var att studera även unga vuxna som hunnit lämna skolsystemet. Vi valde därför i stället att göra en »mixed mode studie«, med ett klassiskt och ett självselekterat urval, bland annat för att kunna värdera dessa populationer mot varandra. Tyvärr blev svarsfrekvensen i det klassiska urvalet (som liksom det självselekterade urvalet svarade på en digital enkät) mycket låg, 24 procent. Den hade sannolikt kunnat ökas något med ytterligare påminnelse (vilket det fanns etiktillstånd för), men vi bedömde att det ändå skulle vara svårt att komma upp i en svarsfrekvens som skulle innebära representativitet. I UngKAB09 motsvarar 24 procent 5 673 individer. Tillsammans med de självselekterade individerna uppgår antalet respondenter till 15 278 personer.
Frågan om representativitet kräver dock ytterligare problematisering. Ett exempel: Studier i skolmiljö, med hög svarsfrekvens, uppfattas i regel som representativa. Detta kan ifrågasättas. I skolan når man de elever som är där, men inte dem som skolkar eller av andra skäl inte befinner sig i skolan. Man når inte heller dem som bor på olika typer av institutioner. Kan då studier i skolmiljö betraktas som representativa också för de allra mest riskutsatta individerna?
I en kommande studie vid Malmö högskola (som Herlitz refererar till) planerar man att använda en webbpanel. Detta övervägdes också inom UngKAB09 men valdes bort. Risken finns att man får ett bortfall i två steg. I steg 1 får man ett bortfall av individer som inte är beredda att anmäla sig till en sådan panel. I steg 2 riskerar man ett bortfall inom den befintliga panelen. Vi ställer oss dock positiva till att man i studien vid Malmö högskola valt att använda en webbpanel. Resultatet från denna studie kommer att ge mer kunskap om hur paneler kan användas när man vill generalisera till befolkningen i stort.
Herlitz lyfter även fram frågan om hur forskningen presenteras i medierna. Vi vill gärna bidra till den diskussionen med våra erfarenheter eftersom mediefrågor varit mycket centrala inom UngKAB09 redan från det att datainsamlingen inleddes. När rapporten från studien publicerades, arrangerades en presskonferens. Vid denna och vid varje annan kontakt med medierna betonades att studien inte är representativ för den unga svenska befolkningen. Då möjlighet fanns, läste vi artikelutkast. Trots detta var det inte möjligt att på förhand förutsäga hur resultaten från studien slutligen skulle presenteras. Medierna har ansvar för att kunna förmedla forskningsresultat på ett relevant sätt. Forskaren kan aldrig ha kontroll över denna process, men kan arbeta aktivt för att stödja den.
Herlitz utgår från att enkätformulärets omfattning är en förklaring till den låga svarsfrekvensen i UngKAB09. Detta är sannolikt fel. Det interna bortfallet är nämligen mycket lågt. Av dem som öppnat enkäten har en absolut majoritet fullföljt att besvara den. De har också svarat att de uppfattat den som viktig och angelägen. Det är således knappast enkätens omfång eller innehåll som förklarar det stora bortfallet. Vi uppfattar att det snarare handlar om en allmän »enkättrötthet«.
Herlitz anser att man bör avstå från studier med självselekterade populationer via Internet. Vi uppfattar att det finns många utmaningar med denna typ av design men menar samtidigt att de förutsättningar vi lever med i dag innebär att vi måste pröva nya metoder. Metoden har också använts med framgång exempelvis i studier av så kallade gömda populationer (hidden populations). Genom att inte välja att besvara enkäter, uppför sig i dag allt fler grupper som om de vore gömda populationer. För oss är det främmande att avstå från ett utvecklingsarbete i syfte att nå viktiga grupper. Dessutom blir leden mellan respondent och forskare färre vid en webbenkät än vid en traditionell pappersenkät (man behöver inte lägga i kuvert samt ta med sig till brevlåda). Detta är önskvärt när det gäller sjunkande svarsfrekvenser. Dock ligger utmaningen i hur man ska nå ut med webbenkäter till potentiella respondenter.
Det är viktigt att påpeka att resultaten i UngKAB09 generellt ligger väl i linje med resultaten av annan svensk forskning inom området. Vi ser också att de sambandsanalyser mellan olika fenomen som framträder i materialet bidrar med värdefull kunskap till det preventiva arbetet mot sexuellt överförda infektioner och annan sexuell ohälsa i Sverige. Och det är det som är det centrala.
UngKAB ska upprepas om några år. Vi diskuterar självklart nya möjliga lösningar för att skapa större representativitet och välkomnar alla konstruktiva förslag i den diskussionen.
