Vissa Internetbaserade psykiatriska behandlingsprogram med behandlarstöd har, på goda vetenskapliga grunder, fått mycket uppmärksamhet. I det ljuset är det viktigt att just betona att de Internetbaserade programmen är mycket olika utformade och att behandlingseffekterna dem emellan varierar från stora till svaga effekter. Att en effekt av en behandling är dokumenterad betyder inte nödvändigtvis att det är stor effekt.
Läkemedelsföretaget Lundbeck marknadsför Deprexis, ett tyskutvecklat Internet-baserat KBT-program mot depression som den som får Lundbecks produkt Cipralex kan ta del av gratis genom att slå in ett nummer från läkemedelsförpackningen. Den som inte tar Cipralex kan köpa programmet för 279,70 euro. Det som kan framstå som ett bra erbjudande är dock problematiskt:
1. Som evidens för Deprexis effekt anges en studie av Meyer et al [1]. I denna studie står det att läsa att effektstorleken (ett standardiserat mått på effekt) för dem som startat behandlingen var d = 0,3 vid uppföljning (effektstorlekar inom intervallet 0,2–0,5 anses vara små, och effektstorlekar över 0,8 anses vara stora). I den studie som Lundbeck refererar till framgår det alltså tydligt att effekten är liten och betydligt mindre än i and- ra studier av internetbaserad KBT. En svensk studie [2] har visat att Internetbaserad KBT med behandlarstöd ger effekt- storlekar runt 0,8 i behandling av depression, och metaanalyser visar jämförbara effektstorlekar.
Det förefaller oansvarigt att marknadsföra en behandling som visar svag effekt som »validerad med dokumenterad effekt« (ur Lundbecks broschyr »På rätt väg igen«). Effekten är för all del dokumenterad i en studie men är betydligt lägre än den som annan Internetbaserad KBT ger. Kanske vore en mer saklig formulering »med dokumenterat svag effekt«?
2. Svensk forskning har varit en föregångare i utvecklingen och tillämpningen av Internetbaserad KBT. I den »svenska modellen« har dia-gnostik och behandlarstöd varit en viktig del och sannolikt en förklaring till de goda effekterna. Behandlarstöd innebär att t ex en psykolog har regelbunden kontakt med patienten under behandlingen.
Tyvärr bidrar Lundbeck till en viss förvirring när man kallar Deprexis, som är ett helt automatiserat program utan behandlarstöd, för Internetbaserad KBT eftersom det saknar viktiga komponenter (diagnostik och behandlarstöd).
En annan viktig sak som Internetbaserad KBT vanligen innehåller är en bedömning av om denna vårdform passar för den vårdsökande. I Lundbecks Deprexisbehandling är inträdesbiljetten alltså ett recept på Cipralex. Risken finns naturligtvis att patienter som inte får effekt kommer att anse att de inte kan få hjälp av KBT över huvud taget, vilket inte alls behöver vara fallet.
3. På flera platser i Sverige, som t ex i Stockholms län (Internetpsykiatri.se), finns det redan lättillgänglig Internetbaserad KBT att få som visar betydligt större behandlingseffekter (inomgrupps-d = 0,8, baserat på 651 behandlade patienter). Varför marknadsför Lundbeck då en mindre effektiv behandling? För den enskilde läkaren som Lundbecks marknadsföring riktar sig till är sannolikt viktiga skillnader mellan de olika behandlingsalternativen inte uppenbara.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Christian Rück, Brjánn Ljótsson och Nils Lindefors är verksamma inom forskning med direkt samband till Internetpsykiatrienheten, Psykiatri Sydväst, Stockholm. Christian Rück och Brjánn Ljótsson har mottagit arvode för föreläsningar av Lundbeck.