I sin replik till vårt ifrågasättande av hyperbar syrgasbehandling vid kolmonoxidförgiftning framför Folke Lind och medförfattare sin rädsla för att patienter ska gå miste om en fungerande behandling [1, 2]. Vi är också angelägna om att patienterna ska få rätt behandling. Man kan därför inte bortse ifrån att det, som vi tidigare påpekat, framkommit data som talar för att hyperbar syrgasbehandling vid kolmonoxidförgiftning (som förut som sämst ansetts vara verkningslöst) kan dessutom vara skadlig [3].

Litteraturen på området har också nyligen uppdaterats. Två oberoende institut, Cochrane [4] och Clinical Evidence (BMJ:s webbplats för evidensbaserad medicin), har båda publicerat uppdateringar av sina översikter.

Cochranes slutsats (2011) är att man i rådande kunskapsläge inte kan fastslå att hyperbar syrgasbehandling reducerar incidensen av negativa neurologiska sequelae. Eftersom det nyligen kommit en studie som pekar på direkt negativa behandlingseffekter [3] efterfrågar man därför ytterligare forskning för att påvisa en eventuell nytta av hyperbar syrgasbehandling vid kolmonoxidförgiftning och skriver: »…rutinmässig hyperbar syrgasbehandling vid kolmonoxidförgiftning rekommenderas därför inte« [4]. Clinical Evidences slutsats är att fortsatt forskning bör efterfrågas eftersom bevis för effekten av hyperbar syrgasbehandling vid kolmonoxidförgiftning saknas [5].

Således har två oberoende observatörer kommit fram till att evidens för behandlingseffekt av hyperbar syrgasbehandling vid kolmonoxid saknas. Att sedan lägga till Annanes och medarbetares konklusion, där patienter med två sessioner med hyperbar syrgasbehandling fick sämre utfall än de som endast fick en (det vill säga att hyperbar syrgasbehandling är skadligt i proportion till oxygendosen), är alarmerande [3]. Det är viktigt att poängtera just detta resultat, eftersom hyperbar syrgasbehandling då i bästa fall inte längre är ens ofarligt.

I sin genomgång av litteraturen beskriver författarna till Cochrane-rapporten [4] att det finns ett flertal publikationer av erkända anhängare av hyperbar syrgasbehandling (liknande den fokusrapport som Folke Lind och medarbetare refererar till) som ofta förespråkar hyperbar syrgasbehandling av kolmonoxidförgiftning baseradt på de två positiva undersökningar som gjorts [6], och ibland på den 3-månaders interimsanalys som ingår i Mathieus undersökning [7-9]. Enligt Cochrane-författarna har man då inte tagit adekvat hänsyn till dessa studiers begränsningar och att dessa sammantaget med övriga undersökningar inte ger stöd för att hyperbar syrgasbehandling är effektiv vid kolmonoxidförgiftning [4].

Behandlingsansvarig läkare bör värdera de sammantagna riskerna för hyperbar syrgasbehandling, vilket innefattar transport av en kritiskt sjuk patient till en behandling vars effekt inte är visad och som dessutom kan vara skadlig. Detta har lett till att vi tidigare valt att vara återhållsamma med hyperbar syrgasbehandling vid kolmonoxidförgiftning. Mot bakgrund av de senaste rönen har vi nu beslutat oss för att inte inleda denna behandling på indikationen kolmonoxidförgiftning. Det förefaller oss rimligast att erbjuda denna behandling först efter etiskt godkännande och då endast i studieform.

Vi ifrågasätter dessutom om man från ett behandlingscentrum som har hyperbar oxygenbehandling som sin försörjning, eller som företrädare för enheter som får ersättning för denna verksamhet, inte befinner sig i en jävssituation. I detta hänseende är det viktigt att de utvärderingar man lutar sig mot är oberoende ur jävsperspektiv (Cochrane/Clinical Evidence [4, 5]).
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållande: Inga uppgivna.