Tack, Marie Wedin, för din replik på min kommentar (LT 45/2011, sidan 2261) till din ledare angående satsningar på palliativ medicin, som jag tror alla stöder. När du argumenterar mot att tillåta en palliation som leder till patientens död då ingen bot finns blir det otydligt. Läkarförbundets etiska regler anger att läkare inte får medverka i åtgärder som syftar till att påskynda döden. Det gör de läkare som stänger av respiratorer på levande patienter, och det händer säkert varje dag.
I det nyligen aktuella mediafallet, som gick till Socialstyrelsen för tolkning, blev svaret att det var »glasklart« att man enligt lagen fick stänga av respiratorn. Nog var det väl lika klart att detta påskyndade döden. I det fallet hördes ingen protest från Läkarförbundet. Nog hade patientens sista timmar blivit värdigare och sannolikt mindre plågsamma om hon hade fått somna in för gott innan respiratorn stängdes av. Men då hade det kunnat rubriceras som mord eller dråp.
Med den lagstiftning som nu förbjuder denna typ av dödshjälp, och som stöds av Läkarförbundet, lär Astrid Lindgren-fallet inte vara det sista som leder till åtal. Oklarheten kommer att bestå huruvida en given palliation i livets slutskede var alltför kraftig och ledde till döden (mord eller dråp) eller om den terminala sjukdomen var orsaken. Det är tid för en lagändring.