Sedan WHO tillkom 1948 har världen förändrats radikalt. Det gäller både hälsoläget och hur den internationella arkitekturen ser ut vad beträffande globala hälsoaktörer.
Den globala hälsan har förbättrats dramatiskt sedan 1948, men de fattigaste länderna och stora grupper fattiga i medelinkomstländer lever fortfarande med oacceptabelt höga barn- och mödradödlighetstal. Det finns fortfarande ett tydligt samband mellan brist på ekonomisk utveckling, svag institutionell kapacitet, fattigdom och dålig hälsa, men – som Hans Rosling har lärt oss – det finns inte längre en enkel uppdelning i I- och U-länder.
Världen har också förändrats i så motto att länder som Kina, Indien och Brasilien i dag är stora internationella aktörer inte bara i fråga om den ekonomiska utvecklingen i världen utan även beträffande global hälsa. Indien och Kina är i dag stora producenter av läkemedel. Kina har ett omfattande hälsosamarbete i Afrika, och Brasilien är synnerligen aktivt på den politiska arenan. Även den privata sektorn finns i dag med på ett annat sätt än för 60 år sedan, både som leverantör av hälso- och sjukvård och som producent av läkemedel och vaccin.
Slutligen har det internationella hälsobiståndet ökat markant. Sedan 1990 har det ökat från 5 miljarder USD till i dag över 26 miljarder USD. Samtidigt utgör det globala hälsobiståndet bara en droppe i havet när vi ser till världens totala budget för hälso- och sjukvård.
Världen har förändrats, och frågan är om WHO har förändrats med den.
WHOs normativa roll för global hälsa och som rådgivare och leverantör av tekniskt stöd till regeringar är fortsatt utomordentligt relevant och viktig. Att ge tydlig vägledning kring vilka åtgärder som är mest relevanta och kostnadseffektiva i olika miljöer är en förutsättning för att öka effektiviteten och resultaten av världens hälsoinvesteringar. WHO:s roll är inte att själv leverera läkemedel eller sjukvårdspersonal, utan att säkerställa att de stora finansiärerna (Globala vaccinalliansen (GAVI), Globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria, Världsbanken och de amerikanska programmen med PEPFAR i spetsen) väljer att lägga sina pengar på de mest kostnadseffektiva interventionerna. Detta är något som inte fullt ut fungerar i dag.
En gigantisk utmaning för alla regeringar är hur de kan leverera bättre hälsa till sina befolkningar. Antingen handlar det om hur man ska klara kostnader, kvalitet och en åldrande befolkning som i Sverige. Eller så handlar det, som i världens fattigaste länder, om hur man överhuvudtaget ska få fram resurser även till den allra mest grundläggande vården och vilka prioriteringar man ändå tvingas göras. Även här är WHO relevant som källa till kunskap och information eller som rådgivare och stöd vad gäller att utveckla kapacitet. WHO har dessutom en viktig roll att genom statistikinsamling rapportera till världen hur det går. Gör vi framsteg, och om inte så varför?
Tyvärr ser vi i dag att WHO inom viktiga områden inte fullt ut håller måttet. Detta gäller bl a kvaliteten på arbetet på landnivå, framför allt i Afrika och Asien, där WHO på många platser i dag är marginaliserat. Ett annat exempel är att en del grundfunktioner som t ex klassificering av sjukdomar inte har tillräckliga resurser. För att vara relevant och leva upp till förväntningarna behövs därför påtagliga reformer av organisationen.
Ett omfattande reformarbete har också påbörjats och syftar till att fokusera organisationens arbete och höja kvaliteten. Här finns två kärnfrågor: a) hur finansieringen är strukturerad, och b) personalpolitik och ansvarsutkrävande.
Den nuvarande generaldirektören, Margaret Chan, har lagt grunden för de förändringar som behövs. Hon kommer nu i maj att återväljas för en andra och sista femårig mandatperiod. Kommer hon att våga ta de ganska smärtsamma steg som behövs? Vi hoppas det, och Sverige ger sitt fulla stöd till hennes reformarbete, samtidigt som att vi är tydliga med vad vi förväntar oss.
Innan vi slutligen konstaterar att WHO fortfarande är synnerligen relevant även för Sverige så är det väsentligt att se att hälsa i ett globalt perspektiv är en angelägen fråga och ett ansvar för Sverige. Utbrott av SARS och influensa är de tydligaste exemplen på att hälsa är en global angelägenhet. Men Sverige har även mycket att lära av andra länder och har många egna erfarenheter att bidra med. Utvecklingen av nya regelverk och framtagandet av nya vaccin och läkemedel är andra globala nyttigheter som är av stor betydelse för hälsoutvecklingen i Sverige och i världen.
Sverige behöver WHO och WHO behöver Sverige. Vi har under det senaste året påtagligt ökat vårt engagemang vad gäller den pågående reformprocessen, och vi är glada att kunna rapportera att Sverige genom Sida avser att kraftigt öka sitt frivilliga bidrag till WHO.
Dags att pensionera WHO? Nej, men för att fortsätta till och bortom pensionsåldern behöver vi en frisk och vital organisation som också mer fokuserar på hur vi kan skapa förutsättningar för att hålla oss friska och kanske lite mindre på att ge oss riktlinjer för hur vi behandlar sjukdomar.
