Socialstyrelsen publicerade förra året en rapport »Överförskrivning av narkotiska läkemedel. En granskning i tre tillsynsregioner«. Thomas Flodin, ordförande i Läkarförbundets etik- och ansvarsråd, har under vinjetten Signerat på ett utmärkt och klargörande sätt kritiserat vissa slutsatser i rapporten (LT 17–18/2012, sidan 859). Ytterligare kommentarer kan tyckas överflödiga. Emellertid har Flodins synpunkter bemötts i en replik av Per-Anders Sunesson, chef för tillsynsavdelningen, Socialstyrelsen (LT 19/2012, sidan 971). Den som själv vill skaffa sig en mer detaljerad information om problemen kan rekommenderas att läsa Socialstyrelsens rapport i sin helhet http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2011/2011-6-2
Att döma bland annat av enkäter besvarade av 17 beroendemottagningar är överförskrivning av narkotiska läkemedel ett väsentligt problem. Rapporten skisserar möjliga åtgärder mot detta, till exempel att skapa ökad följsamhet till gällande lagstiftning och samarbete med apoteken för att spåra missförhållanden. Ingen kan rimligen ha något emot sådana åtgärder mot överförskrivningarna. I rapportens avslutande mening skriver man emellertid följande: »Socialstyrelsen anser att det bör övervägas om förskrivningsrätten ska vara obegränsad livet ut.« En rimlig tolkning av formuleringen är att det bör övervägas en tidpunkt när omdömet blivit så dåligt att läkemedel klassade som narkotiska inte ska hanteras.
Sunesson skriver i sin replik till Flodin att Socialstyrelsen inte har något färdigt förslag. Det är inte så konstigt. De som är satta att göra övervägandet har det nog inte lätt. De vet naturligtvis att det beträffande många tillkortakommanden finns stora individuella åldersvariationer. Man unnar dem ett betydligt bättre underlag än det som åstadkommits i den aktuella rapporten. Åldrarna hos 47 överförskrivande läkare har där noterats. Det är ett minst sagt torftigt material om man vill översätta det till åldersfördelningen hos drygt 51 000 legitimerade läkare (antalet angivet på rapportens sida 26).
Välvilligt kan man tänka sig att det varit svårt att skaffa ett större material. De som ska överväga en åldersgräns kan därför vara hänvisade till att använda det lilla som finns. Den äldsta åldersgruppen som redovisas är över 65 år. Där fann man 12 av de 47 överförskrivarna, cirka 25 procent. Om man med hjälp av ett åldersstreck vid 65 år gör sig av med 25 procent av överförskrivande läkare så har man ju kvar 75 procent som är yngre. Om man överväger en åldersgräns som väsentligt ska reducera missförhållandena får man alltså ge sig en bra bit under 65-årsnivån.
Enligt uppgift i rapporten är cirka 20 procent av landets legitimerade läkare över 65 år. I det begränsade materialet av överförskrivande läkare är andelen tillhörande denna åldersgrupp likartad, cirka 25 procent. Det har överhuvudtaget inte i rapporten presenterats några data som tyder på att äldre läkare intar en särställning när det gäller överförskrivning av narkotiska läkemedel. Att överväga en åldersrelaterad begränsning av förskrivningsrätten ter sig lönlöst. Ansträngningar att söka metoder som minskar överförskrivandet oavsett ålder är däremot motiverade.