Karolinska institutet har plötsligt, utan information och diskussion, förändrat ett välfungerande och väl utprövat och rättssäkert system, den s k prov- och intervjubaserade antagningen till läkarutbildningen (PIL). Som skäl anges ekonomin, framför allt kostnaden för psykologer. Det förefaller emellertid som om man inte har räknat på den reella kostnaden för alternativet, dvs när erfarna läkare/lärare tas ur produktionen för att genomföra intervjuer. Denna kostnad belastar de sjukhus, kliniker och vårdcentraler där läkarna är anställda. Alla kostnader måste dock vägas mot de stora ekonomiska utgifter som är förenade med att studenter blir utspärrade, inte fullföljer utbildningen eller visar sig vara olämpliga som läkare. Endast några veckor före vårens lokala (intervjubaserade) antagningsprocedur till läkarutbildningen vid KI blev alla intervjuare varse att villkoren hade ändrats.

Sedan 1992 har upp till två tredjedelar av samtliga studenter på läkarutbildningen antagits via ett förfarande där alla sökande har intervjuats enskilt av en psykolog och en läkare, var för sig. Syftet har varit att belysa den sökandes personliga kvalifikationer från olika perspektiv, där läkaren har kulturkompetensen och psykologen bidrar med sin kunskap i personlighetspsykologi och urvalsförfarande. I det planerade nya förfarandet skulle ungefär hälften av de sökande intervjuas av två intervjuerfarna läkare, och hälften av en psykolog (alla mycket erfarna) och en oerfaren läkare. Detta skulle innebära att de sökande möter olika intervjuförfaranden men rangordnas i en gemensam ordning. Detta för de sökande orättvisa och rättsosäkra förfarande har fått till följd att samtliga intervjuande psykologer av yrkesetiska skäl dragit sig ur proceduren med omedelbar verkan.

Det ursprungliga syftet med att införa en särskild antagningskvot till läkarutbildningen vid Karolinska institutet i Solna baserad på intervjuer var att minska avhoppen från utbildningen. Syftet var dessutom att bredda rekryteringen genom att ge för läkarutbildningen och läkaryrket lämpliga studenter en möjlighet att komma in utan att ha toppbetyg eller högsta poäng i högskoleprovet. Denna prov- och intervjubaserade antagning till läkarutbildningen (PIL) har varit den enda i Sverige där intervjubedömningen av studenterna i den sista delen av trestegsproceduren varit ensam avgörande. Betyg, högskoleprov och andra prov har således inte vägts in i den slutliga bedömningen.

Till skillnad från övriga läkarantagningar har KI valt att ha utifrån kommande professionella bedömare vid sidan av de såväl kliniskt som prekliniskt verksamma läkarna, de blivande studenternas lärare. Intervjuarna har bedömt och skattat studenten var för sig, därefter har de diskuterat skattningarna sinsemellan och ibland också reviderat sina skattningar. Dessa samtal mellan läkare och en utifrån kommande psykolog har bidragit till ett kunskaps- och erfarenhetsutbyte och uppfattats som nödvändiga av båda parter. Att så många intervjuare, både psykologer och läkare, arbetat i många år med PIL har ökat säkerheten i förfarandet och vittnar också om ett gott samarbete och upplevelse av meningsfullhet.
Intervjuerna har varit strukturerade utifrån bestämda kriterier. Dessa har successivt utvecklats, liksom intervjuteknik och kalibrering av skattningarna, under återkommande utbildningsdagar. De kriterier som ingått är bland annat informations- och kunskapshantering, stresstolerans, social färdighet och mognad i relation till ålder.

Ett mycket grundläggande kriterium är också de sökandes motivation för studier och yrke. Man har i både svenska och internationella sammanhang diskuterat att enbart bedöma motivation och därmed kunna förkorta intervjun till högst 15 minuter. Erfarenheten från KI är emellertid att flertalet studenter svarar på ett likartat sätt på direkta frågor om sin motivation, och att detta kriterium liksom övriga måste utredas genom fördjupande frågor i samtal med den sökande. Eftersom längden på intervjun är viktig för validiteten är varje intervju 45 minuter [1]. Psykologerna har deltagit i PIL som konsulter. De har också utbildat nya läkarintervjuare och medverkat i studiedagarna.

Söktrycket till PIL är alltid stort, konkurrensen stenhård. För intervjuarna, psykologer och läkare, är det en grannlaga uppgift att ge de sökande en rättvis bedömning av deras lämplighet för läkarutbildningen och därmed också läkaryrket. Det är både patientsäkerhet och den sökandes möjlighet att komma till sin rätt och trivas i ett yrke som står på spel.

Utvärderingar visar att de studenter som antagits via PIL har lyckats lika bra eller bättre än de som antagits med betyg eller via högskoleprovet [2]. Trots att PIL-studenterna haft betydligt lägre gymnasiebetyg än den grupp som tagits in via betyg har de presterat på samma nivå i teoretiska tentamina och högre än övriga grupper vad gäller klinisk lämplighet [3]. PIL-studenterna tog examen snabbare och hade större andel registrerade doktorander än de betygsantagna [4] och de var även yngre vid AT-examinationen [5]. Upprepade studier har visat att färre PIL-antagna studenter hoppat av/avbrutit studierna än övriga grupper [6]. En ännu inte publicerad studie från termin 8 (kirurgterminen) avseende kommunikativ förmåga vid patientkonsultation visar brister hos 18,5 procent av studenter som inte tagits in via intervju, mot 7,4 procent av intervjuantagna studenter [7].

Enligt uppgift har antagningsprocessen kostat 15 000 kronor/antagen student, räknat på att cirka var tredje intervjuad student antagits de senaste terminerna. En studieplats kostar cirka 2 miljoner kronor. Eftersom läkarutbildningen är dyrbar finns det alla skäl att göra antagningen med omsorg. Karolinska institutets nedmontering av den befintliga antagningsmodellen väcker dessvärre farhågor inför framtidens lokala antagning till läkarutbildningen.