I en artikel med rubriken »Kärnan i läkekonsten trängs bort« (Läkartidningen 26–28/2012, sidan 1269) skriver Bengt Järhult – med hänvisning till Myndigheten för vårdanalys (MYVA) rapport 2012:2 – att det inte går att visa evidens för att primärvårdens vårdval leder till bättre kvalitet, däremot till att välsituerade med högre utbildning gynnas.

MYVA:s rapport kartlägger kunskapsläget om effekterna av valfrihet inom hälso- och sjukvården. Läser man rapporten kan man konstatera att bilden är annorlunda än den som Järhult beskriver. MYVA skriver att »Även om flera av förändringarna är tämligen marginella tyder de flesta resultaten på att den patientupplevda kvaliteten och servicekvaliteten har ökat något i och med vårdvalets införande i Stockholm« [1; sidan 69]. Denna bild motsvarar den som Rehnberg m fl beskriver i rapporten »Uppföljning av husläkarsystemet inom vårdval Stockholm« [2].

Järhult hävdar felaktigt att det är de välsituerade med högre utbildning som gynnas. Rapporten från MYVA visar att det är tvärtom [1; sidan 81]. Innan Vårdval Stockholm infördes gjorde invånarna i områden med högst medelinkomst fler läkarbesök än till exempel boende i områden med lägst medelinkomst. I dag är bilden den omvända: invånare i områden med lägst medelinkomst gör flest besök och de som lever i områden med högst medelinkomst minst. Detta framgår av rapporten av Rehnberg m fl [2], där det också beskrivs hur mottagningar i områden med lägst medelinkomst i dag har störst andel av ersättningarna. Dessutom visar rapporten [2] att patienter med vårdtunga diagnoser ökat sin andel av besöken mer än genomsnittet i länet.

I en nyligen publicerad rapport av Rehnberg och Sveréus [3] konstateras att invånare över 80 år är den grupp som står för den största ökningen av byten av mottagning/läkare. Patienter med sex eller fler besök på ett år byter också mottagning/läkare oftare än genomsnittet.

Slutsatserna i dessa delar är att Vårdval Stockholm lett till viss förbättring av patientupplevd kvalitet, tillgänglighet och processmått. Det är fortsatt ont om medicinska kvalitetsmått i primärvården, vilket gör det svårt att ha en bra uppfattning om utvecklingen. Men vi kan konstatera att patienter i områden med lägst medelinkomst är den grupp som gynnats mest av Vårdvalet och de i högmedelinkomstområden minst. Dessutom har grupper med stora vårdbehov ökat sin andel av besöken mer än andra, samtidigt som gamla och sjuka utnyttjat sina möjligheter att byta mottagning.