Under senare år har tusentals svenska ungdomar sökt sig utomlands för att studera till läkare. De första kullarna av dessa är nu på väg in på den svenska arbetsmarknaden. Frågan hur dessa ungdomar ska tas emot i Sverige blir därför allt viktigare för det svenska samhället, för sjukvården och naturligtvis för ungdomarna själva, som ju gjort en oerhört stor satsning på sin egen utbildning.
Socialstyrelsen verkar nu på sitt sätt ha besvarat denna fråga i ett beslut nyligen att ge en svensk som studerar i Polen avslag på ansökan om vikariatsförordnande för att få arbeta som underläkare i Sverige. Motiveringen är att studenten inte erhållit tillräcklig praktik i sin utbildning. Studenten har uppgett att han har fått 16 veckors praktik, medan Socialstyrelsen hävdar att den svenska utbildningen under de nio första terminerna innehåller 40 praktikveckor. Socialstyrelsen menar att bristen på praktik innebär att patientsäkerheten skulle äventyras om studenten fick arbeta som underläkare.
Socialstyrelsens beslut väcker flera allvarliga frågor. Den första handlar om Socialstyrelsens krav på praktik. Läkarstuderande i Polen utför en stor del av sin utbildning på sjukhus i nära kontakt med patienter. Det framkommer inte i Socialstyrelsens beslut vad som är praktik och i vilken utsträckning andra länders läkarutbildningar, enligt Socialstyrelsens bedömning och definitioner, tillhandahåller sådan praktik. Det borde ha varit naturligt för Socialstyrelsen att vid en seriös prövning av ärendet göra en djupare analys av denna fråga eftersom det förefaller som om den är avgörande för det aktuella beslutet. Inför ett överklagande av Socialstyrelsens beslut har en polsk professor vid Medical University i Gdansk intygat att deras utbildning innefattar inte mindre än 48 veckors praktisk tjänstgöring vid sjukhus under år 3 till 6 i utbildningen.

Nästa fråga rör hur viktigt det är för patientsäkerheten att underläkare har exakt den bakgrund som den svenska läkarutbildningen ger. Är det bara Sverige som utbildar bra läkare? Hur kommer det sig att svenskar som utbildar sig utomlands accepteras som underläkare överallt i Europa utom i Sverige? Betyder det att patientsäkerheten åsidosätts överallt utom i Sverige? Om det vore på det sättet skulle situationen onekligen vara mycket allvarlig och något som Sverige borde ge stor uppmärksamhet i relevanta EU-organ. Till detta kommer att svenskar som utbildat sig utomlands accepteras som AT-läkare så snart de genomgått hela utbildningen och erhållit legitimation. På ett mirakulöst sätt har de då således upphört att vara en fara för patienterna. Enligt Socialstyrelsen är de ju dagen innan de får sin legitimation en sådan fara att de inte får tjänstgöra som underläkare.
Svaret är naturligtvis att såväl Sverige som andra länder kan utbilda utmärkta läkare trots att det finns skillnader i utbildningen. Socialstyrelsen uttrycker genom sitt beslut en häpnadsväckande misstro mot andra EU-länders läkarutbildningar och mot att dessa länder låter svenska läkarstudenter få arbeta som vikarierande underläkare. Vägen till att kunna utöva läkaryrket kan givetvis se olika ut utan att detta påverkar kvaliteten negativt. Denna insikt finns överallt i Europa utom hos den svenska Socialstyrelsen.
Så kommer jag till den tredje och kanske allvarligaste frågan. Bör inte de svenska ungdomar som utbildat sig utomlands betraktas som en resurs för Sverige? Vad är det för mottagande att dessa ungdomar beläggs med något som liknar yrkesförbud när de återvänder? Enligt min uppfattning bör svensk sjukvård och svenska myndigheter snarast utveckla en genomtänkt, konstruktiv och positiv strategi för att assimilera svenska ungdomar som utbildar sig till läkare utomlands. Då övriga länder i Europa redan nu tar emot dessa läkarstuderande och låter dem arbeta som vikarierande underläkare efter tio terminer bör svenska myndigheter snabbt och enkelt kunna dra lärdom av sjukvården i dessa länder och ändra på en tillämpning som är uppseendeväckande orimlig. Utgångspunkten bör vara att dessa läkarstuderande är en stor tillgång för Sverige, inte ett problem.
*
Författarens dotter studerar till läkare i Polen.