Urban Forsum och Gunnar Nordin har gjort ett intressant inlägg i LT 7/2013 (Debatt endast på webben) rörande diagnostik av grupp A-streptokocker (GAS) med snabbtest, apropå ett tidigare inlägg av Kerstin Hulter Åsberg [1]. Med utgångspunkt från Läkemedelsverkets och Smittskyddsinstitutets uppdaterade behandlingsrekommendation vid faryngotonsillit [2] vill vi förtydliga vad som gäller vid diagnostik av GAS vid bärarskap samt vid infektion. Inlägget utgör således inte en bedömning av handläggningen i det av Hulter Åsberg refererade fallet utan är enbart en kommentar kring hur snabbtestet ska tolkas kliniskt.
Trots att det finns ett samband mellan mängden bakterier som påvisas i odling och sannolikheten för infektion finns det inget säkert nedre gränsvärde som skiljer mellan infektion och kolonisation [3]. Detsamma gäller snabbtest för detektion av GAS [4]. Även om infekterade individer på gruppnivå har en större mängd bakterier per ml svalgsekret än bärare, finns individuella skillnader som gör att grupperna överlappar varandra. En studie som undersöker resultaten av kvantitativa svalgodlingar i förhållande till klinik och effekt av antibiotika skulle därför vara av värde.
Sammanfattningsvis är det svårt att endast med snabbtest avgöra om patienten har en infektion eller är bärare av GAS. Man behöver både en klinisk bedömning och ett snabbtest för att kunna hitta de patienter som med stor sannolikhet har en GAS-orsakad tonsillit. Urvalet av dem som ska provtas bör baseras på kliniska kriterier enligt Centor, vilket redovisas i Läkemedelsverkets och Smittskyddsinstitutets rekommendation.

Läs repliken:

Det som bör diskuteras är hur snabbtest ska användas och tolkas