Dr Hellström har tydligt missförstått mitt inlägg angående svårigheten att på individnivå bedöma psykiatrisk risk. Problemet är att även mycket goda riskbedömningar (dvs bedömningar med hög sensitivitet och specificitet) leder till lågt positivt prediktivt värde på grund av den låga prevalensen. Detta innebär att antalet falskt positiva bedömningar blir mycket stort, vilket gör dem svåra att förhålla sig till. Att kalla detta »fåniga statistikmått«, som dr Hellström gör, är olyckligt och tyder på en ringaktning för rationellt tänkande. Det vore i stället önskvärt om dr Hellström kunde visa den vetenskapliga grunden för sitt påstående om att riskbedömningar på individnivå är möjliga utan ett orimligt stort antal falskt positiva utfall. Var finns dessa studier?

Läs mer:

Farlighetsbedömningar är möjliga men kräver intresse och kunskap