Om man har som målsättning att kritisera andras verksamhet måste kravet på saklighet ställas högt. Jönssongruppens kritik brister dessvärre i både saklighet och logik.

Begränsat antal listor
Några exempel:
1. Man tycker inte att det är rimligt att behålla 34 läkemedelskommittéer. Det tycker inte jag heller, om det hade funnits så många. Sanningen är att från och med 2006 har Skåne, Stockholm och Västra Götaland vardera en rekommendationslista, dvs tre listor täcker in mer än 50 procent av rikets förskrivare. Inom övriga landsting sker ett ökat regionalt samarbete, och min bedömning är att vi inom några år har i storleksordningen åtta–tio rekommendationslistor i landet.

Hälsoekonomiska bedömningar
2.Jönssongruppen kritiserar att vi inte tar in hälsoekonomer i kommittéerna. Skälet är helt enkelt att kommittéerna inte har något behov av hälsoekonomisk kompetens så länge denna finns inom centrala myndigheter som Socialstyrelsen, Statens beredning för medicinsk utvärdering och Läkemedelsförmånsnämnden (LFN). Det finns, som vi ser det, inget skäl för läkemedelskommittéerna att göra ytterligare hälsoekonomiska bedömningar när LFN redan har gjort det arbetet. Det vore ju att »överpröva LFNs beslut«, vilket Jönssongruppen märkligt nog också kritiserar oss för. Vi menar att hälsoekonomiska värderingar inom läkemedelsområdet bör göras utifrån ett brett samhällsperspektiv, inte utifrån ett enskilt landstings perspektiv.

HIV-läkemedlen
3.Jönssongruppens påstående »att den som är ansvarig för HIV/aids-vården inte har ansvar och befogenheter för läkemedelskostnaderna är ologiskt och ineffektivt« haltar också betänkligt. Kostnaderna för HIV-läkemedlen har hittills täckts gemensamt och solidariskt av samtliga landsting enligt samma princip som för tex blödarsjukepreparaten.

Demokratiska spelregler
Den senare delen av SNS-lobbyisternas inlägg uppfattar jag som ett försök att förklara oenigheten mellan Välfärdspolitiska rådet och dess referensgrupp. Jönssongruppens slutkommentar om att oenighet och olika skrivningar från olika aktörer visar på hur svårt det är att vidta förändringar i sjukvården andas ett förakt för att olika aktörer kan ha goda skäl att tycka olika och att försvara sin hållning. I motsats till Jönssongruppen är jag tacksam för att demokratiska spelregler fortfarande gäller, och att förankring hos deltagande aktörer har betydelse.

Mer på fötterna krävs
Slutligen, Anders Milton, om ni vill trampa någon på tårna, så att det känns, måste ni själva ha mer på fötterna.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.