Under 1990-talet minskade antalet utbildningsplatser på läkarutbildningen på de flesta studieorter, men från och med år 2000 har antalet utökats kraftigt. Samtidigt har antalet slutenvårdsplatser minskat på grund av strukturförändringarna i sjukvården där fler patienter behandlas polikliniskt och slutenvårdspatienterna vårdas kortare tid före hemgång.
De fulla konsekvenserna av detta för utbildningens del har vi inte settännu, eftersom det är först nu som de stora årskullarna läkarstudenter börjar komma ut på de kliniska terminerna. MSF befarar att problemen i den kliniska utbildningen kommer att öka inom de närmaste åren eftersom det helt enkelt finns för många studenter i förhållande till antalet patienter och handledare. Högskoleverket har föreslagit (Rapport 2004: 31) en utökning av antalet utbildningsplatser med ytterligare 320 per år. MSF anser att det, med dagens utbildnings- och sjukvårdssystem, inte vore förenligt med en god klinisk utbildning.

AT-läkare med sämre kliniska kunskaper
När studenterna tagit examen och kommer ut på sin allmäntjänstgöring (AT) finns risken att de inte behärskar vissa kliniska moment som de förväntas kunna. Många studenter idag vikarierar som underläkare under slutet av utbildningen eller efter examen innan de påbörjar sin AT. Detta ger dem ytterligare klinisk träning, vilket i vissa fall kanske är »räddningen« för de medicinska fakulteterna. Att vikariera som underläkare är förstås en bra erfarenhet, men ska inte vara nödvändigt för att klara av sin AT.

Dyrt tjänstgöra på annat håll
Från universitetens sida har man försökt lösa problemet genom att låta studenterna göra delar av sin kliniska tjänstgöring på andra sjukhus än universitetssjukhuset. I framtiden kommer vi troligtvis att få se ännu fler sådana utlokaliseringar. Det innebär en ökad kostnad både för den medicinska fakulteten och för den enskilda studenten i form av resor och dubbelt boende. Fakulteterna måste också utbilda fler handledare för att täcka undervisningsbehovet. Landstingen har också fått en alltmer pressad ekonomi – på vissa sjukhus har till och med specialister fått sluta. Detta äventyrar ytterligare kvaliteten på den kliniska utbildningen.

Klinisk utbildning måste kvalitetssäkras
De medicinska fakulteterna betalar s k ALF-medel till landstingen för studenternas praktik. Dessa pengar tycks i mångt och mycket försvinna in i något svart hål i landstingets budget utan garanti för att studenten verkligen får den kliniska utbildning som han/hon eller fakulteten förväntar sig. Den teoretiska kunskapen kan oftast inhämtas från kurslitteratur, men studenten kan inte ställa formella krav på kliniken att få tillgodogöra sig de praktiska kunskaperna.
Kvaliteten på den kliniska handledningen måste alltså gå att mäta på något sätt. Landstinget ska kunna redovisa hur utbildningsanslaget har använts. Om det då visar sig att den kliniska handledningen inte fungerar tillfredsställande, har fakulteten möjlighet att betala någon annan klinik för att låta studenten göra sin praktik där istället. Läkarstudenter ska kunna ställa formella krav på sin kliniska utbildning.

Högst 1–2 studenter per vårdteam
Andra förbättringar som behövs är att utbilda fler handledare för att täcka behovet från ett ökande antal studenter på ett ökande antal sjukhus. Det bör inte vara fler än 1–2 studenter per vårdteam. Det ska finnas en ansvarig person för all handledning på varje kurs. Studenten ska ha tillgång till en personlig handledare på kliniken som han eller hon kan vända sig till med frågor och problem. Utplaceringar på olika kliniker bör inte heller vara för korta, då försvinner kontinuiteten och det blir svårt för studenten att komma in i vårdarbetet och följa vårdförloppet för enskilda patienter.
Personer som är förtrogna med sjukvården måste för våra politiker förklara vikten av god handledning. Annars är risken stor att politiker med t ex humanistisk bakgrund tror att vårdens utbildningar, precis som deras egna, kan utökas genom att man klämmer in fler studenter i föreläsningssalarna.
Det är dags för de medicinska fakulteterna att tillsammans med landstingen se över hur den kliniska handledningen ska fungera nu och i framtiden. Det är bråttom – dagens läkarstudenter väntar inte!
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.