Epidemiologisk övervakning av smittspridning av tuberkulos i landet borde ha hög prioritet. År 1993 publicerades en standardiserad teknik, restriktions-fragment längd-polymorfism (RFLP), sk fingeravtrycksteknik, som gör det möjligt att identifiera spridningen av enskilda tbc-stammar i samhället [1]. Sådan övervakning sker sedan länge avgiftsfritt i Danmark (med början 1992), Norge (1994) och i Finland (2000).
Smittskyddsinstitutet i Solna (SMI) har sedan 1994 med RFLP-teknik övervakat nya tuberkulosisolat, men då endast sådana som varit resistenta mot något tuberkulosläkemedel (totalt ca 10 procent av alla tbc-isolat i Sverige). De känsliga isolaten, som utgör merparten (ca 90 procent), har inte rutinmässigt undersökts. I Sverige isolerades år 2003 totalt endast 350 nya tuberkulosstammar, varför problemet kvantitativt sett är litet.
I samband med utredningen av ett kluster av isoniazidresistent tuberkulos hos ett 70-tal invandrare främst från Afrikas horn i Stockholm kring millienieskiftet utvidgades verksamheten så att alla nya isolat av M tuberculosis i Stockholms län undersöktes med RFLP vid Karolinska sjukhuset. Projektet finansierades av smittskyddsläkaren i Stockholm, samtidigt som SMIs verksamhet fortsatte som tidigare.
Redan 2003 föreslog Socialstyrelsens arbetsgrupp för nationellt tuberkulosprogram en nationell resurs för RFLP-karakterisering av alla nya tuberkulosstammar i Sverige, förslagsvis på SMI. Problemet är finansieringen. SMI sägs inte kunna omfördela medel, och andra statliga sådana har inte stått att finna. Det rör sig om ca 1,5 miljoner kronor per år för hela denna nyckelverksamhet.

Resurser finns på Smittskyddsinstitutet
Sedan 2004, och för att underlätta en nationell verksamhet, har Karolinska Universitetssjukhuset överfört sin RFLP-verksamhet (fortfarande finansierad av smittskyddsläkaren i Stockholm) till SMI, där man redan skapat resurser för en nationell RFLP-övervakning av alla nyfunna tbc-isolat. Verksamheten går för närvarande med underskott, då den dimensionerades för att räcka för hela landet.
Förutom Stockholms läns landsting har hittills landstingen i Skåne, Uppsala, Västernorrland, Östergötland och Örebro län anslutit sig till sådan rutinmässig RFLP av tuberkelbakterier enligt ovan, finansierad via respektive smittskyddsläkarorganisation. Över hälften av de nya tbc-isolaten i Sverige undersöks nu med RFLP. Att många landsting står utanför den nationella smittspårningen är olyckligt och orsakar en haltande tuberkulosövervakning i landet.
RFLP är också ett värdefullt verktyg vid utredning av yrkessmitta med tbc [2] och för att utesluta eller verifiera kontamination mellan orelaterade tuberkulosprov [3].

Vädjan till Socialstyrelsen
Vi vädjar till Socialstyrelsen att snarast låta införa en nationell tbc-övervakning med RFLP med användande av den kompetens som redan finns vid Smittskyddsinstitutet.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Björn Petrini har vid Karolinska laboratoriet ansvarat för RFLP-undersökning av tuberkulosisolat från patienter i Stockholms läns landsting 2000– 2003. Gunnar Boman och Björn Petrini ingår i Socialstyrelsens grupp för ett nationellt tuberkulosprogram. Arne Forsgren uppger inga jävsförhållanden.