SNS rapporter och kunskapssammanställningar är som regel mycket gediget gjorda och utgör värdefullt underlag för en saklig och konstruktiv samhällsdebatt. Att fläta in tillspetsade eller slagordsmässiga formuleringar i rapporterna tror jag dock inte gagnar den sakliga debatten. De riskerar att bli rubriker i dagspress, och debatten hamnar lätt i låsningar. Samma gäller, menar jag, om man uttalar sig i termer av att »referensgruppen skriver under på …« och bara nämner en enstaka mening. Visst står jag för det jag skriver under på, men undertecknandet gällde helheten och inte enstaka meningar.

Arbetar på ett konstruktivt sätt
I Stockholms läns landsting deltar både Lars L Gustafsson och jag själv i en omorganisation som innebär att läkemedelsfrågor, andra frågor kring klinisk praxis och folkhälsofrågor har sammanförts till en ny gruppering. Vi arbetar således konstruktivt i den anda som Jönsson och medarbetare förespråkar, nämligen att läkemedelsfrågor inte ska behandlas separat från andra viktiga policyfrågor.

Revir- och personintressen?
SNS Välfärdspolitiska råd tar upp viktiga och angelägna samhällsfrågor. Experter och referensgrupper företräder bred kompetens och erfarenhet från olika samhällssektorer. Att inbjudas att delta i detta arbete uppfattar jag som hedrande, och jag har inga problem med sällskapet. Som Jönsson och medarbetare, och tidigare jag själv, påpekar utgör frågan om läkemedelskommittéerna en liten del av hela rapporten, men att denna fråga inrymmer mer av revir- och personintressen än andra har jag svårt att tro.
Frågor kring försäkringslösningar för att finansiera vård och vem som producerar vården berör väl så starka intressentgrupper, liksom 2005 års Välfärdspolitiska råds arbete om socialförsäkringarna. Det är därför av principiellt intresse för framtida rapporter hur det resonerande kunskapsunderlaget omvandlas till förslagspunkter och därefter manglas i en referensgrupp.
Kanske är det med referensgrupperna som med läkemedelskommittéerna: de fyller en viktig funktion men arbetsformerna bör kunna ses över.

Kommentar

Debatten är med Peter Allebecks ovanstående replik nu avslutad. Till uppgiften i Arvidssons med fleras artikel angående tidningars ingresser och rubriksättning vill jag komplettera med att Läkartidningens skribenter regelmässigt får se och godkänna korrektur – inklusive rubrik och ingress – före publiceringen. Detta gäller även Arvidsson och medarbetare, och i den mån de haft synpunkter har dessa beaktats.