I sin replik diskuterar Hammar och medarbetare vikten av forskning kring alternativa behandlingsmetoder vid klimakteriebesvär och där akupunktur har rönt stort intresse. Vad gäller mina synpunkter på diskussionen om placeboeffekter vill jag hänvisa till det som jag redan har skrivit kring detta [1, 2]. I stället vill jag fokusera på ett par andra kärnfrågor som författarna tar upp och som har stor betydelse i de båda akupunkturstudierna.

Vad menas med akupunktur?
En handlar om begreppet akupunktur – vad menar vi? I både traditionell kinesisk medicin och västerländsk medicin är förklaringsmodellerna till akupunktureffekter helt olika, men det praktiska utförandet av akupunktur är tämligen likartat. Man använder definierade akupunkturpunkter, gör instick till rekommenderat djup och framkallar därefter den sk deqi-känslan, en distinkt sensation som anses viktig för effekt [3, 4]. Detta förfarande kallas akupunktur eller manuell akupunktur.
Elektroakupunktur (EA) innebär att ström, oftast lågfrekvent, kopplas till nålarna efter det att deqi har framkallats och resulterar då i kontinuerliga och tydliga muskelkontraktioner. Dessa grundläggande förfaringssätt lärs ut på akupunkturutbildningar och beskrivs i läroböcker och kan således ses som den gängse uppfattningen av vad som menas med akupunktur/EA. Varianter förekommer, men då betonar man det genom speciell benämning, tex periostakupunktur.

Kontrollmetoden
Kontrollmetoden i klimakteriestudierna [1, 5, 6] avvek markant från gängse syn på vad som är akupunkturbehandling, både vad gäller nålplacering, appliceringssätt, framkallande av deqi och elektrisk stimulering. Kontrollen bestod av ytterligt ytlig applicering av små mininålar, utanför klassiska akupunkturpunkter och utan vare sig deqi- eller elstimulering. Oftast upplevdes ingen sensation över huvud taget. Dessutom föll en del nålar av, antingen direkt eller under den 30 minuter långa behandlingstiden.
EA och kontrollmetoden beskriver således två skilda sätt att använda akupunkturnålar, där den avgörande faktorn var den neuronala stimuleringens styrka. Denna var i kontrollgruppen minimal, i jämförelse med EA närmast försumbar, och avsedd som placebokontroll till EA. För tolkningen av forskningsresultaten har dessa aspekter avgörande betydelse.
Trots ovanstående distinktion i metodik visade resultaten att både EA- och kontrollgrupperna förbättrades likartat och signifikant på en rad olika mätvariabler i två olika studier [1, 5, 6]. På vetenskaplig grund kunde således inte någon specifik effekt av akupunktur/EA påvisas.
Stor genomslagskraft
Den andra kärnfrågan är tudelad: Vad kan man dra för slutsatser av resultaten, och – vilka rekommendationer kan göras utifrån dessa? Slutsatsen är vi överens om: Bägge metoderna är lika bra. Däremot kan jag inte instämma i Hammars och medarbetares »rekommendation« av »akupunktur« vid klimakteriebesvär. I Wyons och medarbetares studier [5, 6] framgår inte med tydlighet att det gängse begreppet akupunktur här omfattar både den etablerade EA och den för ändamålet konstruerade kontrollmetoden sammantagna. Därmed vilseleds läsarna.
Genomslagskraften av rekommendationerna har varit stor. Sedan 1995 har EA/akupunktur använts i stor omfattning av både sjukgymnaster, sjuksköterskor och barnmorskor över hela landet för behandling av klimakteriebesvär. Däremot har kunskapen om att kontrollmetoden med de löst hängande, små mininålarna visat sig vara lika bra inte framkommit. Även om man kan tycka att »akupunktur« har god klinisk effekt i detta sammanhang, skapas ett forskningsetiskt dilemma när rekommendationer utfärdas utifrån resultat som inte stöder dessa. Avslutningsvis skulle man kunna säga att vid klimakteriebesvär finns idag evidens för en akupunkturliknande behandlingssituation, men inte för akupunktur/EA.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.
Referenser
1. Sandberg M, Wijma K, Wyon Y, Nedstrand E, Hammar M. Effects of electroacupuncture on psychological distress in postmenopausal women. Complement Ther Med 2002;10;161-9.
2. Sandberg M. Acupuncture – effects on muscle blood flow and aspects of treatment in the clinical context [dissertation]. Linköping: Division of Rehabilitaion Medicine, Linköping University; 2004.
3. Xinnon C. Chinese acupuncture and moxibustion. Beijing: Foreign Language Press; 1987.
4. Andersson S, Lundeberg T. Akupunktur och smärta. Kompendium. Kungälv: AKAB Utbildning; 1995.
5. Wyon Y, Lindgren R, Lundeberg T, Hammar M. Effects of acupuncture on climacteric vasomotor symptoms, quality of life, and urinary excretion of neuropeptides among postmenopausal women. Menopause 1995;2:3-12.
6. Wyon Y, Wijma K, Nedstrand E, Hammar M. A comparison of acupuncture and oral estradiol treatment of vasomotor symptoms in postmenopausal women. Climacteric 2004;7:153-64.