Ett halvår efter att Lars Terenius lämnade uppdraget som ordförande i Djurskyddsmyndighetens vetenskapliga råd, för han fortfarande fram sin förtrytelse över att jag fattade ett beslut om utdelning av forskningsmedel som inte till punkt och pricka följde det förslag som Terenius och rådet lämnat.

Bakgrund
Rådet var ombett att lämna förslag på fördelning av 16 miljoner kr. Förslaget omfattade 12,7 miljoner kr fördelat på 34 projekt. Djurskyddsmyndigheten valde att följa förslaget, men höjde bidragsnivån för två projekt: ett om stamcellsforskning (Göteborgs universitet) som bedömdes ha hög relevans för riksdagens målsättning att begränsa försöksdjursanvändningen, och ett om framtagandet av bedömningskriterier för välbefinnande hos genmodifierade möss (SLU), något som den djurförsöksetiska utredningen framhöll som högprioriterat.
Stamcellsprojektet fick mycket hög rating i rådets sakkunnigutlåtanden. Finansiering tillstyrktes på »hög nivå«. Det är högst diskutabelt om 700000 kr är finansiering på »hög nivå«, för ett högintressant och högkvalitativt projekt som ansökt om 3,9 miljoner per år i tre år, men orsaken tycks vara att rådet under Terenius´ ledning (av för mig okänd anledning) bestämde sig för att 700000 skulle vara maxbeloppet.

Beslutsfunktionen
Terenius hävdar att det är praxis att styrelsen fattar beslut om utdelning av forskningsmedel och hänvisar till tidigare Centrala försöksdjursnämnden (CFN). CFN hade emellertid ingen styrelse utan var just en nämnd.
Den beslutsfunktion som i CFN låg på nämnden ligger i Djurskyddsmyndigheten på myndighetschefen, något som hela vetenskapliga rådet informerades om, inte bara vid ett utan vid två tillfällen.

Inget ifrågasättande av peer-review
Den sakliga bedömningen av vetenskaplig kvalitet gjordes förtjänstfullt av myndighetens vetenskapliga råd. Att myndigheten i sitt beslut valde att ge två av de 34 bidragsmottagarna en medelstilldelning som bättre överensstämde med deras resursbehov, kan knappast ses som något ifrågasättande av rådet och dess arbete, än mindre som något grundskott mot hela peer-review-processen.

Ett råd med hög kompetens
Påståendet att »en avdelningschef på myndigheten utsetts till ordförande« är felaktigt. I enlighet med praxis har vice ordförande (som är enhetschef på myndigheten) agerat ordförande sedan Terenius´ avhopp. En ny ordförande kommer att utses inom kort efter förslag från rådets ledamöter.
På en punkt erkänner jag mig skyldig: Jag borde ha sett till att Terenius och jag träffats för informationsutbyte och dialog. Den »begäran om ett samtal« som jag påstås ha avvisat har dock aldrig nått mig.
Terenius talar genomgående i imperfekt när han beskriver vetenskapliga rådets kompetens och arbete. Jag är glad att kunna göra det i presens. Vi har nu fyllt de platser som Terenius och hans medavhoppare lämnade, och har ett råd med hög kompetens som just givit sig i kast med bedömningen av årets ansökningar om forskningsmedel.