I vår artikel i Läkartidningen 21/2005 (sidorna 1637-43) framför vi budskapet att sjukvårdspersonal och andra som arbetar med barn bör vara medvetna om könsstympning och dess möjliga konsekvenser hos flickor. I avsaknad av tidigare pediatriskt inriktad forskning finns stora kunskapsluckor och därmed risk att flickor som drabbats inte upptäcks och därför inte får den hjälp de behöver.

Konsekvenser av ingreppet
Vi vet från forskning i Sudan att det finns en omfattande »dold sjuklighet« hos flickor orsakad av könsstympning. I en aktuell studie publicerad i Lancet har vi kunnat påvisa ett starkt samband mellan könsstympning och primär infertilitet (ju mer omfattande ingrepp desto större risk) [1]. Den enda rimliga förklaringen till detta samband står att söka i infektioner eller andra förändringar i flickans genitalia som följer efter ingreppet, processer vilka inte uppmärksammas eller behandlas av läkare [2]. Könsstympning har också visats vara en riskfaktor för urinvägsinfektioner hos flickor i förskoleåldern [3]. Det kan dock vara svårt för sjukvårdspersonal att uppmärksamma följder av könsstympning eftersom komplikationer och andra symtom från underlivet kraftigt underrapporteras [3].

Skäl lära mer också i Sverige
Följder av könsstympning hos flickor är det angeläget att vara medveten om, och lära sig mera om, inte bara i Afrika, utan även i Europa och däribland i Sverige. Att det finns flickor i Sverige som har genomgått könsstympning är väldokumenterat. Av oss som skrivit denna text har LA och SB i klinisk verksamhet i Sverige mött flickor som genomgått könsstympning. Denna erfarenhet delar vi med många andra som mött drabbade flickor eller tonårstjejer, om inte inom pediatriken så kanske på ungdomsmottagningar eller inom gynekologi/obstetrik.
Det är viktigt att våga fråga flickor/ familjer som kommer från områden där sedvänjan är vanlig – kanske på det sätt som vi föreslår i artikeln – annars kan man lätt missa det. Operationen kan ha skett före flytt till Sverige, eller efter. Det är det senare som är olagligt och det som Johnsdotter och Essén (J/E) hakat upp sig på och är säkra på inte sker [4]. Som underlag för sina påståenden kan J/E endast hänvisa till egna studier, vilkas resultat främst baseras på kvalitativa intervjuer och där varken metod eller urval medger generaliseringar. Att det inte finns någon fällande dom i Sverige utgör inte heller något bevis för att könsstympning inte sker här.

Belägg för våra påståenden
Vi har i vår artikel redovisat studier till stöd för samtliga påståenden utan att försöka bortförklara fynd. Vi drog slutsatsen att mycket pekar på att könsstympning i viss mån fortsätter även efter migration och baserade det på bland annat följande (vilket refererades till i artikeln):
1. Könsstympning av flickor tycks minska ytterst lite i de områden där den traditionellt praktiseras, trots årtionden av lagstiftning och kampanjer. Sedvänjan har där ett mycket starkt socialt och traditionellt värde. Tyvärr har sedvänjan för vissa dessutom fått en religiös mening (därav användandet av termen »sunna«), vilket gör det än svårare att motarbeta ingreppet [2, 5].
2. Det finns bekräftade fall av könsstympning i andra delar av Europa, och det finns forskning från andra länder än Sverige som tydligt visar att traditionen i viss utsträckning fortsätter efter migrationen. Vi känner dessutom till flera sudanesiska familjer boende i Europa som låtit sina döttrar genomgå operationen i Sudan under resor dit. En orsak till detta är rädslan att flickorna ska påverkas av den liberala sexualmoralen i väst och tron att könsstympning minskar sexualdriften och därigenom risken för föräktenskapligt sex.
3. Studier från Sverige indikerar att sedvänjan sker även på flickor som bor här. Till skillnad från J/E vill vi inte spekulera över, eller bortförklara, de sju personer som i deras studie uppgav att de träffat patienter med nyligen genomförd könsstympning [6]. I motsats till J/E tycker vi att studien av Ahlberg och medarbetare [7] är bra, och vi finner ingen anledning att försöka göra någon annan tolkning av materialet än vad författarna själva gör. Vi har också kännedom om kvinnor i Sverige som tillsammans med sina döttrar sökt skydd hos kvinnojourer eftersom flickorna skulle tvingas genomgå könsstympning.

Vi påstår inte, som J/E antyder, att något är belagt, utan redovisar att det finns motstridiga uppgifter. Vi redovisar, med referenser, öppet bakgrunden till alla våra påståenden.

Hårresande jämförelse
Vi anser att de flickor och kvinnor som genomgått könsstympning förtjänar mer respekt än att jämföras med kosmetisk underlivskirurgi [8] och satanistiska ritualmord. J/E skriver att i sitt inlägg att »det är kanske mer sannolikt att det finns svenskafrikanska flickor som utsätts för omskärelse än att det finns mäktiga pedofilringar som utövar satanistiska ritualmord i de svenska skogarna«. Vi tycker den formuleringen är hårresande.
Om vi tar ett annat europeiskt land, Frankrike, finns det minst 25 fällande domar avseende könsstympning av flickor [9]; en enskild »omskärerska« har dömts för 48 fall av könsstympning [9], och det finns belagt att dödsfall har inträffat som resultat av könsstympning [10]. Varför skulle Sverige vara helt undantaget från denna risk? Forskning handlar inte om att vränga debatten för att den ska passa den egna agendan. Det hela måste handla om hur vi kan hjälpa, stötta och eventuellt behandla de flickor och kvinnor som genomgått eller riskerar genomgå könsstympning, oavsett var i världen de befinner sig.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.