Björn Öjerskog undrar i sitt debattinlägg vad Läkarförbundet sysslar med och har också synpunkter på vad vårens avtalsrörelse innebar. Inledningsvis vill jag understryka att Läkarförbundet har många olika uppgifter, löneförhandlingar är en, men långt ifrån den enda.

Påverka sjukvårdspolitiken
En annan av Läkarförbundets viktiga uppgifter är att som företrädare för läkarkåren, den grupp som har bäst kännedom om sjukvårdens förutsättningar, påverka politiker och andra beslutsfattare så att vi kan erbjuda patienterna en god och säker sjukvård. Utan vår kunskap skulle politiker stå sig slätt när det gäller att besluta om sjukvårdens utveckling. Detta är inget nytt, i Läkarförbundets stadgar står inskrivet sedan många år att vi har till uppgift »att befordra hälso- och sjukvårdens ändamålsenliga utveckling«. Det bästa sättet för oss läkare att påverka är att vi gör det samlat från hela läkarkåren. När Läkarförbundet skapar opinion i olika frågor av vikt för sjukvården använder vi många olika metoder; en Temo-undersökning kan vara en.

Årets avtalsrörelse
Resultat av centrala avtalsrörelser går inte att utläsa förrän avtalsperioden är slut, vilket gör att tolkningen efter undertecknandet endast blir en bedömning utifrån de olika parternas yrkanden. Förhandlingarna centralt sköts av förbundets förhandlingsdelegation (FD), men beslut om antagande av ett nytt avtal tas av centralstyrelsen (CS). Några timmar innan det gamla avtalet löpte ut bedömde FD enhälligt att vi fått ett bud som var acceptabelt, därefter gjorde CS samma bedömning och antog budet enhälligt. Vi övervägde givetvis möjligheten att stranda förhandlingarna, men vår bedömning var att det inte skulle leda till ett bättre avtal.
Vårens avtalsrörelse var något annorlunda än tidigare, även om vi kunde se en tendens till denna inriktning även i föregående avtalsrörelse. I år hade vi en ny motpart. Sammanslagningen av Landstingsförbundet och Kommunförbundet innebar en ny situation för arbetsgivaren, men även för oss. Under hela avtalsrörelsen mötte vi en motpart som uppträdde defensivt, deras yrkanden handlade mest om de dåliga ekonomiska förutsättningarna i kommuner och landsting. Det var viktigt för dem att alla fackförbund undertecknade enhetligt utformade avtal, att läkarnas arbetstider skulle hanteras som övriga gruppers och att det skulle bli ett långt avtal.
Från Läkarförbundet hade vi flera offensiva yrkanden, bla ville vi se förbättringar av jouravtalets bundenhetsersättning samt att de osakliga löneskillnaderna mellan könen ska bort och forskning premieras bättre.
Avtalet innebar för båda parter vinster och förluster, för oss var det positivt med skrivningar om både osakliga löneskillnader och forskningens meritvärde, negativt var naturligtvis att vi inte uppnådde någon förbättring i jouravtalet. Att vi har ett separat läkaravtal även fortsättningsvis med specialbestämmelser för läkares arbetstider är som avtalsfrågorna numera hanteras en framgång, visserligen av det defensiva slaget.
Hur olika förtroendemän tolkar resultatet kommer alltid att se olika ut, men viktigt att komma ihåg är att både FD och CS fattade enhälliga beslut när avtalet undertecknades. Att vi skulle tolka olika beroende på om vi arbetar kliniskt tror jag är helt ovidkommande eftersom vi alla är fortsatt kliniskt verksamma. Som ordförande arbetar jag i snitt 20 procent som läkare, och jag håller med dig om vikten av att ha kontakt med »verkligheten«.

God löneutveckling
Reallöneutvecklingen för läkare har varit mycket bra under de senaste 10–15 åren, det individuella lönesystemet har inneburit fördelar för kåren i stort. Och det innebär fler möjligheter att höja sin lön än det gamla tariffsystemet gjorde. Läkarkårens löneutveckling har varit väl i paritet med sjuksköterskornas, även om detta inte lyfts fram helt tydligt av förbundet, vilket kanske varit ett misstag.
Givetvis är lönebildningen en fråga som vi noga följer och aktivt kommer att påverka vid varje avtalsrörelse. Det är viktigt att ha ett lönesystem som samverkar med rådande marknad och som är dynamiskt utan att för den skull skapa osakliga löneskillnader.

Frågorna hänger ihop
Att kunna agera som en stark part i lönefrågor kräver att vi som förbund även är starka i andra frågor. Jag skulle vilja påstå att det är en förutsättning att vi också tar ansvar för hela hälso- och sjukvården för att vi ska kunna uppnå en god löneutveckling. Alltså kräver framgångar i lönebildningen att vi tar ansvar för annat än bara vår egen löneutveckling!
Mitt uppdrag som ordförande är att fortsatt driva de frågor som är viktiga för läkare och för sjukvården, vari lönefrågor och sjukvårdspolitik är två mycket viktiga kärnfrågor. Vi kommer att fortsätta vårt arbete för att ännu bättre svara upp mot medlemmarnas förväntningar, i samarbete med så många medlemmar som möjligt.