I Läkartidningen 32–33/2005 (sidan 2238) hävdar Johan Hedbrant att det finns ett samband mellan introduktionen av gröna nyckelhålsmärkningen 1989 och den ökande förekomsten av övervikt och fetma. Hans huvudpunkt är att »nyckelhålssymbolen« fått oss att äta mindre fett och mer kolhydrater, vilket ökat förekomsten av övervikt.
Nyckelhålssymbolen (grön eller svart), såsom den introducerades 1989, är en märkning av producerade livsmedel med lågt fettinnehåll eller högt innehåll av kostfiber. Märkningen skall vara en hjälp för oss konsumenter att välja fettlåga och därmed energisnåla alternativ av framförallt mejeri- och charkvaror samt fiberrikt bröd, mjöl, gryn och flingor.

Effekten av nyckelhålsmärkningen
Har nyckelhålsmärkningen fått oss att äta mindre fett och mer kostfiber? I två tvärsnittsstudier fann man att kunskapen om nyckelhålssymbolen var större bland yngre än äldre kvinnor [1] samt större bland kvinnor än bland män [2]. I den äldre av studierna fann man inget samband mellan kunskap om nyckelhålssymbolen och ett mindre intag av fett och ett större intag av fiber jämfört med dem som inte visste vad nyckelhålssymbolen stod för [1]. I den andra studien fann man ett samband mellan kunskap om nyckelhålssymbolen och intag av nyckelhålsmärkta livsmedel, men endast hos dem med högre utbildningsnivå [2].
De båda tvärsnittsstudierna fann att de som hade kunskap om nyckelhålssymbolen hade högre kroppsmasseindex (BMI) än de som inte hade kunskap om nyckelhålssymbolen [1, 2 ]. Således visar dessa studier, i motsats till vad Hedbrant anser sig veta, inga enkla eller klara samband mellan införandet av nyckelhålssymbolen och minskat intag av fett respektive ökat intag av fiber.

Hedbrants siffror visar inte faktiskt intag
Det är omtalat svårt att få sanningsenliga uppgifter om individers faktiska energi och näringsintag [3-5]. De kostundersökningsmetoder som står till förfogande har metodfel av varierande storlek. Människors förmåga att rapportera sitt matintag varierar med bland annat kön, ålder och kroppsvikt [6]. Dessutom finns en tendens att rapportera intag i enlighet med rådande rekommendationer och förväntningar om vad man bör äta [7].
De siffror som Hedbrant refererar till (referens 6 i hans artikel) som faktiska intag av energi och näringsämnen baseras på jordbruksstatistik och redovisar inte faktiska intag utan mängd tillgänglig energi och näringsämnen för humankonsumtion. I dessa siffror är inte hänsyn tagen till svinn vid tillredning av råvaror eller till mat som slängs.
Jordbruksverkets statistik visar att energitillgången ökade med drygt 140 kcal mellan 1990 och 2002 [8]. Tillförseln av fett och socker var oförändrad under denna period medan tillförseln av kolhydrat och protein ökade [8]. Den ökade energitillgången bestod till största delen av bröd och spannmålsprodukter, kött och köttvaror, choklad, konfektyr, glass m m, läskedrycker och alkohol [9].
Rapporterat energiintag har ökat något mellan 1989 och 1997 (ca 110 kcal per dag för kvinnor och 80 kcal per dag för män) [10]. För ökningen stod protein (energiinnehåll: 4 kcal/g), sammansatta kolhydrater (4 kcal/g) och alkohol (7 kcal/g), medan intaget av fett (9 kcal/g) och socker (4 kcal/g) i stort sett var oförändrat under tidsperioden. Den till synes modesta dagliga ökningen av energiintaget motsvarar energin i 4 till 5 kg fettväv på ett år [9].
Silventoinen och medarbetare fann att ökning av BMI över tid berodde på ökad tillgång på energi (jordbruksstatistik) och ökad tillgång på energi från fett men inte från sockerinnehållande mat [11].
Alkoholintaget har ökat från 8 liter 1995 till dagens cirka 11 liter per person och år. Denna ökning motsvarar energin i ca 2 kg fettväv. Det ökade alkoholintaget kan vara en bidragande orsak till den snabba viktuppgången speciellt bland män [12, 13].
Figur 1 i Hedbrants artikel visar en minskning av energiandelen fett samt en ökning av energiandelen kolhydrat ökat sedan 1980. Detta tolkar Hedbrant som att vi äter mindre fett. Den procentuella andelen fett måste minska om det totala energiintaget ökar även om fettintaget i gram är oförändrat, såsom nationell intagsstatistik visar [10]. Detta fenomen har också visats av andra [14].

Lättköpt förklaring
Införandet av nyckelhålssymbolen har ökat medvetenheten om fettsnåla och fiberrika livsmedel bland svenska konsumenter, men det har hitintills inte inneburit att vi äter mindre mängd energi och fett. Tvärtom har vi ökat vårt dagliga energiintag [10, 11]. Så visst finns det orsaker till varför andelen svenskar med övervikt och fetma har ökat, men att skylla det på nyckelhålssymbolen, som Hedbrant vill göra, är att göra det alltför enkelt för sig.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.