Johanssons/Tjells (J/T) huvudkritik mot avsnittet om halsryggsdistorsion i kapitlet om skallskador tycks vara att »framställningen [ger] bilden av att psykologiska faktorer utgör den dominerande orsaken till de kroniskt skadelidandes besvär« och att »det inte [finns] stöd för läroboksförfattarnas ensidiga sätt att propagera för att psykologiska mekanismer har en framträdande roll vid utveckling av kroniska besvär efter whiplash-skada«.
Kritiken saknar grund såtillvida att inte någonstans i avsnittet hävdas det som J/T tillskriver oss – däremot är det riktigt att texten framhäver att de mångfasetterade kognitiva symtom som kan ingå i kroniska besvär efter whiplashtrauma sannolikt inte är enbart somatiskt betingade.

Halsryggsdistorsion
Avsnittet om halsryggsdistorsion, som omfattar cirka en sida av lärobokens totalt 500, är av naturliga skäl mycket kortfattat och avhandlar dels mekanism, trolig skadelokalisation samt akut handläggning av individer som drabbats av akut halsryggsdistorsion. Rekommenderad handläggning är i god överensstämmelse med de riktlinjer som publicerats i tex Whiplashkommissionens rapport [1].
Den andra halvan av avsnittet om halsryggsdistorsion diskuterar problematiken kring den lilla andel av personerna med akuta besvär som utvecklar kroniska besvär. Det påpekas att orsaken till att vissa utvecklar en mångfasetterad besvärsbild, ibland liknande den som förekommer vid postkommotionellt syndrom, med bla kognitiva störningar och yrsel är okänd. Enligt vår mening är det dock vid kritisk analys från neurologisk utgångspunkt osannolikt att symtomen är orsakade av hjärnskada.

Skäl ifrågasätta enkelt samband
Det finns också anledning att ifrågasätta ett enkelt direktsamband mellan traumat i sig och de kroniska besvären, bla med tanke på den kunskap som finns beträffande frivilliga försökspersoner som utsatts för bilkrockskadetest och bland vilka upp till 40 procent brukar rapportera akuta nackbesvär men där kroniska besvär endast undantagsvis utvecklas, och att nackbesvär är vanligt förekommande i befolkningen.

Riskfaktorer för kroniska besvär
De faktorer som omnämns i kapitlet och som synes interagera med risken för kroniska besvär, varav de flesta omnämns också i Whiplashkomissionens rapport om än inte med exakt samma formuleringar, är:
felaktigt och överbeskyddande akut omhändertagande (sjukskrivning, halskrage),
individens personlighetskonstitution,
eventuell samtidig förekomst av andra kroniska smärttillstånd,
degenerativ halsryggssjukdom,
tidigare exponering för skall- eller nacktrauma,
ekonomiska ersättningsaspekter relaterade till försäkringsmedicinska förhållanden,
massmedial uppmärksamhet.

Orsaken till utveckling av kroniska besvär anges således kunna vara betingad av en mängd olika faktorer. Inte någonstans hävdas att »psykologiska faktorer utgör den dominerande orsaken till de kroniskt skadelidandes besvär«.

Inför kommande revision
Inför lärobokens revision finns möjligen anledning att i avsnittet ta in en del nya kunskaper som tex beskrivs i Whiplashkomissionens rapport. Någon anledning att beakta tex de av J/T citerade studierna av Volle och Montazem, vilka saknar adekvat kontrollgrupp och som kritiserats inte minst i Läkartidningen [2], finns dock inte.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Hans-GöranHårdemark arbetar som rådgivare i medicinska frågor för olika försäkringsbolag. Lennart Persson är veten- skapligt råd i Socialstyrelsen samt expert i PSR Personskadereglering AB, Patientskadenämnden och Landstingens ömsesidiga försäkringsbolag (LÖF).