Likt regalskeppet Vasa håller nu ett av marknadens stolta skepp – SalusAnsvar Liv – på att gå i kvav.Felaktig konstruktion, dåligt väder eller bristfälligt ledarskap?

Hur mycket får vi ta med oss?
Flera läkare, särskilt privatläkare, har en stor del av sitt pensionssparande i Salus. Vi är därför särskilt oroade och har frågor till både Salus och Läkarförbundet.Hur mycket får vi ta med oss av våra sparade pengar? Blir återbäringen kvar hos Salus eller får vi ta med oss den också? Klart är att vi i framtiden får garanti för enbart 90 procent av det sparade kapitalet. Öppnar det vägen för nya återtag? Finns det fortfarande möjlighet att skriva avtal som ger ett livslångt pensionstillskott? Frågorna är många, inte minst om Läkarförbundets agerade.

Borde be sina sparare om förlåtelse
På Läkarförbundets årsmöte 2004 förklarade förbundets dåvarande VD, Lars Andåker, att han själv inte hade några aktier och inte heller några pensionsförsäkringar i Salus. Han verkade inte vara särskilt motiverad att företräda de intressen medlemmarna har som pensionssparare. På vilket sätt kommer förbundet nu att bevaka sina medlemmars intresse i samband med flyttningen till SEB Trygg Liv? Kommer förbundet att undersöka om bristerna i livbolagets hantering av börsnedgången 2000–2002 kan kallas trolöshet och om det därmed finns något ansvar att utkräva av styrelsen för Salus Ansvar och SalusAnsvar Liv? Åtminstone borde de be sina sparare om förlåtelse.

Förbundsdemokratin
Förlisningen av SalusAnsvar Liv väcker också frågor om den interna demokratin i Läkarförbundet. År 2004 skrev Stor-Stockholms privatläkarförening en motion till Svenska Privatläkarföreningens (SPLF) årsmöte. Stadgarna medger inte att vi motionerar till Läkarförbundets fullmäktige själva. Ändå ville vi få en öppen diskussion som belyste intressekonflikten mellan förbundet som aktieägare och förbundet som företrädare för pensionsspararna.
Till vår stora förvåning ville inte privatläkarföreningen föra motionen vidare till fullmäktige med motiveringen att frågan skulle hamna fel, eftersom läkare också pensionssparar i andra bolag. Nästa år kom vi igen med en liknande motion, som styrelsen i SPLF denna gång biföll. Sista datum för att lämna in motioner till läkarförbundets fullmäktige hade dock passerats. Så det blev ingen diskussion 2005 heller.

Kommer stadgarna att ses över?
Dessa händelser pekar på en brist i Läkarförbundets stadgar. Centralstyrelsens inflytande blir för stort. Delföreningarna behöver få större möjlighet att skriva motioner till Läkarförbundets fullmäktige. Det räcker inte med att vi som enskilda medlemmar har möjlighet att göra oss hörda. Det visar Lars Andåkers arroganta svar. Kommer förbundet att se över sina stadgar?