I Läkartidningen 38/2005 (sidorna 2671-5) hävdar Jesper Jerkert i en brett upplagd artikel att Miljöpartiet systematiskt ignorerar vetenskaplig kunskap. Med stöd i två motioner samt en rapport påstår han att ovetenskapen blivit regel på vissa områden i vår partipolitik. Det är inte bara en missvisande slutsats. Det är dålig journalistik.

Ignorerar inte vetenskaplig forskning
Självklart är det inte så att Miljöpartiet ignorerar vetenskaplig forskning. Givetvis bygger vår argumentation och våra analyser i olika politiska frågor på ett högkvalitativt vetenskapligt material. Att vi skulle ha en aversion mot etablerad forskning är direkt vilseledande. När det kommer till det särskilda område som Jerkert påstår sig ha studerat – komplementärmedicinen – har Miljöpartiet alltid haft en generös och positiv inställning till en ökad mångfald avseende behandlingsmetoder både inom och utanför den offentliga hälso- och sjukvården.

Rätten att välja vård
Vi tycker att det är viktigt att var och en har rätt att välja den behandlingsmetod och den vårdgivare som man trivs med, om det så gäller en komplementerande alternativbehandling på Vidarkliniken (som står under Socialstyrelsens tillsyn och där all personal har skolmedicinsk utbildning) eller ett vanligt besök hos husläkaren. Vi tror också att det finns något grundläggande positivt i att man under en behandling ser till hela människan. Man ska heller inte glömma att mycket av det som igår betraktades som okonventionellt idag är en accepterad del av den vanliga vården.

Valfrihet ställer krav på information
Men ju större valfrihet som erbjuds medborgaren, desto större krav måste också ställas på adekvat information om de olika metoderna. När det gäller behandlingsmetoder som massage, akupunktur och kiropraktik har vi sett att de efterfrågas och nyttjas av allt fler människor idag. Enligt en kartläggning, gjord år 2001 av Örebro universitet på uppdrag av Landstingsförbundet, förekom komplementära behandlingsmetoder i samtliga landsting som svarade på undersökningen, och ca 50 procent av dessa hade tecknat avtal med externa utövare, främst inom akupunktur, naprapati och antroposofisk sjukvård.

Kunskap om nytta och risker
Tyvärr är det ju så att gränsen mellan den seriösa komplementärmedicinen och det breda fältet av oseriösa utövare kan vara tunn. En av Miljöpartiets profilfrågor är därför att det behövs mer forskning för att utröna vilka av de komplementärmedicinska behandlingarna som ger ett kliniskt resultat och vilka som inte gör det. Det handlar om att stärka konsumenten genom att ta fram kunskap om såväl risker som nytta med de alternativa metoderna. I ett läge där så många av våra landsting börjat nyttja dem är det också viktigt att vårdtagaren ges ett ordentligt skydd. För den som fått en felbehandling inom den vanliga sjukvården finns hjälp att få, men den som gått till en alternativ behandlare är helt skyddslös.

Kunskap för ökad trygghet
I den rapport (Hälsorapport. Rapport nr 2. 2002) som Jerkert så lösryckt citerar ur ligger tyngdpunkten på just ökad kunskap för att medborgarna ska få tillgång till bättre, säkrare och tryggare behandlingar. Vi föreslår där en rad åtgärder som att Socialstyrelsen ska utarbeta regler som avser minimikrav på viss kunskap och kompetens hos dem som använder sig av behandlingar som inte ingår i den traditionella skolmedicinen.

Föreslår registrering av behandlare
Vi föreslår även att Socialstyrelsen ombesörjer en registrering av behandlare som vill bedriva verksamhet. En registrering som skulle innebära att den som registrerar sig förbinder sig att hålla kundförteckning, föra journal, inneha ett gott försäkringsskydd och rapportera skador och biverkningar samt följa gällande lagstiftning inom detta område. Naturligtvis skulle Socialstyrelsen även få sanktionsmöjligheter mot dem som inte uppfyller registreringskraven.
Ett annat förslag som framhålls är att staten initierar en vederhäftig forskning kring de komplementärmedicinska behandlingsmetoderna, och att man genom utbildning om komplementär hälsovård ska höja kunskapsnivån hos sjukvårdspersonal i kommuner och landsting.

Människors behov och önskningar
Det är förvånande att Jesper Jerkert väljer att så gravt misstolka vår rapport. För att styrka sin tes hänvisar han vidare till enskilda politikers uttalanden i en rad utomparlamentariska sammanhang. Det får stå för honom själv. Miljöpartiets politik utgår ifrån människors behov och önskningar. När efterfrågan på alternativa behandlingsmetoder ökar är det vår skyldighet att arbeta politiskt för att skapa en förhöjd kunskap om dem.

Vårt synsätt
Miljöpartiets generella hållning i den komplementärmedicinska frågan sammanfattas på ett utmärkt sätt i den forskningsproposition som regeringen tagit fram tillsammans med Miljöpartiet (2004/05:80), där just alternativa behandlingsformer lyfts fram som ett prioriterat område. I propositionen står det: »Mot bakgrund av människors intresse för alternativ- och komplementärmedicin […] är det viktigt att vetenskapliga metoder används vid utvärdering av behandlingars verkningsgrad och nytta samt vid utvärdering av biverkningar och andra risker.«