Medicinsk forskning syftar till att hjälpa läkare att bota, lindra eller förhindra sjukdom. Den bygger på en omfattande aktivitet, från praktisk sjukvård till nyfikenhetsstyrd grundforskning. Den senare delen gör för närvarande dramatiska framsteg, genom molekylärbiologins, genetikens och andra grundläggande vetenskapers framgångar.
Det är en stor utmaning att omsätta nya medicinska kunskaper till praktisk sjukvård. Experiment på försöksdjur intar här en framträdande och för närvarande ökande roll. Det gäller både grundläggande forskning, som leder till upptäckter, och försök att översätta laboratoriefynd i provrör till kunskaper i levande organismer. Det är av avgörande betydelse att kunna omsätta upptäkterna i experiment som kan överföras till människa, och här är djurförsök en effektiv resurs.
Ett etiskt problem
Djurförsök innebär ett etiskt problem. Djur försätts i levnadsförhållanden som inte är naturliga. Experimenten kan innebära skada och lidanden. Djuren kan inte tillfrågas och lämna informerat samtycke på det sätt som gäller inom humanetiken vid försök på människor.
Därför omgärdas djurförsök, liksom all djurhållning, med omfattande lagstiftning. För att hantera de etiska problemen finns ett system med djurförsöksetiska nämnder, sammansatta av forskare, försöksdjurspersonal och allmänrepresentanter, varav i regel några är företrädare för djurrättsorganisationer.
Enligt gällande lagstiftning är nämndernas uppgift att väga det lidande som djurförsök innebär mot den nytta eller kunskapsvinst som forskning kan tillföra. Som vid all etisk bedömning innebär det att väga olika moraliska värderingar mot varandra. Ingen förnekar att det är knepigt när det gäller försöksdjur. Det har att göra med svårigheterna att värdera det moraliska värde man tillräknar djur i förhållande till det värde man vill ge djur inom arten människa. Det är en fråga där det finns olika inställning, men där en stor majoritet av svenskarna accepterar den praxis som för närvarande gäller.
Förändrad lagstiftning
För närvarande hotar en förändring av lagstiftningen kring djurförsök att på ett dramatiskt sätt ändra principerna för grundläggande forskning och medicinsk tillämpning med användning av försöksdjur. Det som sker är att man försvagar den etiska bedömningen till förmån för ett regelsystem och för en myndighetsutövning med starka politiska övertoner. Resultatet kan bli sådant att det allvarligt skadar både akademisk medicinsk forskning och svensk läkemedelsindustri.
Bakgrunden är att vi sedan 2004 har en djurskyddsmyndighet, som är huvudman för de djurförsöksetiska nämnderna. Generaldirektören har en bakgrund som språkrör för miljöpartiet, som står djurrättsorganisationerna nära. På grund av sin parlamentariska vågmästarroll har miljöpartiet utnyttjat bland annat budgetförhandlingar för att genomdriva strängare krav på djurförsök, på ett sätt som inte har med den etiska sakfrågan att göra. Det riskerar kvaliteten i grundläggande forskning och medicinsk utveckling, och kan göra att t ex verksamheter som Smittskyddsinstitutet måste läggas ned och att företag som AstraZeneca flyttar viktig forskning utomlands.
Försöker flytta fram gränserna
I pågående utredningsarbete försöker Djurskyddsmyndigheten flytta fram ett antal gränser. Den föreslår att de djurförsöksetiska nämnderna skall ange vilka paragrafer i djurskyddsförordningen som ett visst försök är ett avsteg ifrån. Man vill att sådana avsteg skall göras enbart när det är »absolut nödvändigt«. Man vill genom föreskrifter även ange kriterierna för sådana avsteg.
Etisk prövning innebär att olika normer vägs mot varandra. En viktig sådan norm är att dålig forskning alltid är oetisk. Etisk prövning är inte heller en metod att säga nej. I beslutet skall alltid vägas in de förluster i kunskapsvinst som ett avslag innebär.
Det Djurskyddsmyndigheten just nu gör är att med föreskrifter och påtryckning på lagstiftaren söka upprätta ett regelsystem som riskerar att kortsluta den etiska bedömningen. Man föreslår till och med att göra undervisningsinsatser för att förkovra nämndernas ledamöter i lagstiftningen. Man vill att de etiska nämnderna vid avsteg från djurskyddsförordningen skall ha en dialog med myndigheten innan de fattar sina beslut.
Med andra ord gör man om den etiska prövningen till en procedur där prövningen inte avser moraliska principer utan förmågan att följa lagar och föreskrifter. Etisk reflektion ersätts i bästa fall av en juridisk prövning av personer utan juridisk kompetens och i värsta fall av politisk följsamhet.
Etikprövningslagen för människa
Den nyligen antagna Etikprövningslagen för människa har ett annat upplägg. Etikprövningsnämnderna har likartad sammansättning som de djurförsöksetiska nämnderna. Den som får avslag i etikprövningsnämnd kan överklaga hos en central nämnd som har en likartad sammansättning. Det finns med andra ord ingen överordnad myndighet som går in med påtryckningar i form av dialog eller genom att utfärda föreskrifter. De bedömningar som görs bygger på en vetenskaplig bedömning av forskningens värde och om detta balanserar den skada som forskningen åstadkommer hos försökspersonerna. Det finns ingen myndighet som utifrån administrativa eller andra priniciper reglerar nämndernas verksamhet.
Ett allvarligt hot
Det system som man nu försöker genomdriva politiskt för den djurförsöksetiska prövningen saknar motstycke. Det är ett allvarligt hot mot fritt kunskapssökande. Ingen förnekar att det fria kunskapssökandet kan innebära en etisk konflikt med de legitima kraven på att försöksdjur skall behandlas väl och att onödigt lidande skall minimeras. Konflikten kräver i framtiden liksom hittills att argument vägs mot varandra. Inte att politiskt styrda ämbetsmän och deras föreskrifter talar om vad som är rätt och fel.
Djurskyddsmyndigheten förebär ett viktigt skäl för sitt ställningstagande, nämligen att »bestämmelserna om försöksdjur måste vara tydliga och begripliga för allmänheten, så att det förtroende för försöksdjursanvändningen som finns kan bibehållas«. Det är en inställning som forskarsamhället delar. Men det finns inget i hittillsvarande praxis som har rubbat eller rubbar detta förtroende. Tvärtom finns det stor acceptans för att försöksdjur används för att erhålla ny kunskap som kan minska både mänskligt lidande och lidande hos sjuka djur. När djurrättsintressen nu flyttar fram sina positioner med hjälp av Djurskyddsmyndigheten sker det i strid mot denna opinion.
Det är allvarligt om svensk forskning och svensk läkemedelsindustri nedrustas därför att ett litet vågmästarparti utnyttjar sin maktposition för att genomdriva en agenda som kan leda till försämrad sjukvård, äventyrad svensk forskning och ökat mänskligt lidande.
Dags att reagera
Det är hög tid att forskare och läkare reagerar i tid mot detta allvarliga hot. Vi har ett ansvar för att medicinsk forskning och utveckling utvecklas för att öka vår kunskap och för att lindra eller bota sjukdom. Om vi är passiva nu kan det betyda att viktig medicinsk forskning och läkemedelsutveckling inte längre kan bedrivas i Sverige.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Erik Lundgren är ledamot av Vetenskapsrådets nämnd för försöksdjursvetenskap samt i Djurskyddsmyndighetens vetenskapliga råd.
