Robert Wålinder hävdar i Läkartidningen 45/2005 (sidorna 3399-400) att jag misstolkar både Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter och har en dold agenda i min debattartikel »Slumpvisa drogtest – en del av skolhälsovårdens förebyggande arbete!« (Läkartidningen 42/2005, sidorna 3053-4).
Men eftersom Arbetsdomstolen både friat och fällt anställda som vägrat drogtestning, så finns ett utrymme att använda sig av arbetsmiljölagstiftning när man arbetar efter en drogpolicy som även innefattar slumpvisa drogtest. Men att dessa skulle vara obligatoriska är ju något som Skolverket är tydligt med att de inte får vara, utan frivilligheten från elevens sida måste tydligt upplevas som reell.

Välgrundade motiv även för frivilliga test
Robert Wålinder påpekar att det måste finnas »… välgrundade motiv i form av stora säkerhetsrisker för att tillåta obligatorisk drogtestning«. Jag upplever att det även måste finnas välgrundade motiv vid slumpvisa frivilliga drogtest. Inte på någon kommunal skola som jag känner till genomför man obligatoriska drogtest (däremot förekommer det på vissa privata skolor).
Dock framkom vid enkätundersökningen i Helsingborg att mindre än hälften av gymnasieeleverna uppfattat de slumpmässiga urinproven för droger som frivilliga, medan majoriteten av de föräldrar som besvarat enkäten uppfattat dem som frivilliga [1].
De välgrundade motiven för slumpvisa (frivilliga) drogtest som vi funnit finns framför allt på de yrkesförberedande gymnasieprogram där elever kan utsätta sig själva eller andra för allvarlig skada. Sådana moment är t ex att köra stora lastbilar med tunga släp, byggnadsarbeten på höga höjder liksom svetsning med öppen låga. Vad skulle hända den rektor som släppt ut en elev i yrkestrafik som orsakar en olycka under drogpåverkan? Eller om en elev faller från ett tak och det framkommer att denne hade droger i kroppen?
Att det, såsom Robert Wålinder diskuterar, skulle vara »… fritt fram att drogtesta elever på t ex teoretiska utbildningar« är det svårt att få stöd för i författningar i arbetslagstiftningen.

Skollagens möjligheter
Viss lagstiftning som medger tvångsmässiga medicinska undersökningar finns, och Robert Wålinder nämner några exempel i smittskyddsregler och trafiklagstiftning. Till dessa kan även läggas vår nuvarande skollag. I kapitlet om skolhälsovård nämns »om skolläkaren på förekommen anledning anser att en viss elev i grundskolan eller sameskolan behöver undersökas särskilt, skall eleven genomgå sådan undersökning« [2].
Detta medför att skolläkaren har möjlighet att tvinga grundskoleelever till undersökning (något som mig veterligen aldrig har utnyttjats) oaktat de lagar och rekommendationer som Robert Wålinder hänvisar till (grundlagen, FNs deklaration om mänskliga rättigheter, Läkarförbundets etiska regler respektive FNs barnkonvention).

Kräver inte allmännna drogtest
Jag har inte argumenterat för att utnyttja denna för skolhälsovården lagstadgade rättighet i samband med slumpmässiga drogtest. Inte heller pläderar jag för »att införa allmänna eller slumpvisa drogtest för alla gymnasielever med hänvisning till det fåtal yrkesutbildningar som av säkerhetsskäl kräver detta«, som Robert Wålinder uppfattat det när han påstår att jag har en dubbel agenda. De enda som förespråkar obligatoriska drogtest i gymnasieskolan är elever och föräldrar [1].

Missbruk utan klassiska markörer
Robert Wålinder noterar också att det finns tecken som kan innebära missbruk, t ex ökad frånvaro, ändrat beteende och minskad arbetsprestation. Men de elever som vi under åren funnit med positiva urinprov vid slumpmässiga (frivilliga) drogtest har inte företett några av de »klassiska« vuxenmarkörerna för missbruk. Varken föräldrar, lärare eller kamrater har »signalerat« kring den berörde som uppvisat droger i kroppen. Där har det rent slumpmässiga drogtestet fångat upp en yngling i ett tidigt debuterat drogmissbruk och kunnat stävja en ytterligare negativ utveckling.
Samtidigt visar det sig att just slumpmässiga (frivilliga) drogtest även fungerar som ett preventivt verktyg. Många elever ser dessa som ett hjälpmedel till att kunna säga nej att testa droger för att hävda att de inte vill riskera sin utbildning om de ertappas i ett slumpmässigt (frivilligt) drogtest.