Bengt Järhult vill diskutera Läkartidningens relation till läkemedelsindustrin och indirekt kopplingen till Läkarförbundet. Att diskutera relationen är viktigt men vi håller inte med om Järhults mycket långtgående slutsatser att Läkarförbundet skulle ha hamnat i en beroendeställning till läkemedelsbolagen.

Läkartidningen har två sorters annonser, produkt- och platsannonser. För läkemedelsbolag är läkare en given målgrupp och Läkartidningen en naturlig annonsplats. Under senare år har både plats- och produktannonser minskat, och för Läkarförbundet är det angeläget att säkra tidningens finansiering även i framtiden. Det är en viktig anledning till att Läkartidningen numera är medlemstidning.
Relationen mellan läkare och läkemedelsindustri är etiskt inte alldeles oproblematisk, och det är Läkarförbundet väl medvetet om. Läkarförbundet har gått i bräschen för att umgänget mellan läkarna och läkemedelsindustrin skall vara transparent, och Läkartidningen har infört jävsdeklarationer för sina artikelförfattare.

Historiskt har Läkarförbundet haft betydande inkomster från Läkartidningen. Det har inneburit att Läkarförbundets medlemsavgifter tidigare endast delvis har finansierat vår verksamhet. Efter ett medvetet förändringsarbete under de senaste åren har detta förhållande ändrats, och numera är förbundets verksamhet finansierad till cirka 90 procent av medlemsavgifter, och resten är intäkter från fastigheter och finanser (inklusive intäkter från Läkartidningen).
Därmed torde de förslag som Järhult anför inte vara realistiska.