Josef Milerad skriver i sin replik på min debattartikel i Läkartidningen 49/2005, sidorna 3816-20) att »Läkarkåren kan nog för lite om örtmediciner«. Jag delar den uppfattningen efter många års flitigt föreläsande för alla kategorier av vårdpersonal om naturläkemedel. Läkarna vet alldeles för lite för att ens kunna diskutera med sina patienter.
Det märks också på Milerads övriga kommentarer där han blandar ihop begreppen naturmedel och naturläkemedel, vilka enligt svensk läkemedelslagstiftning har olika definitioner och framförallt helt olika kontroll och kvalitetskrav. Läs gärna mer om detta på Läkemedelsverkets hemsida ‹www.mpa.se› eller i Läkemedelsbokens kapitel om naturläkemedel!
Han beskyller mig också för att vara omodern när jag (precis som författarna av Cochrane-rapporten!) menar att man inte kan generalisera om effekterna av olika Echinacea-preparat. Beroende på växtart och extraktionsprocess innehåller dessa preparat olika aktiva substanser, men Milerad vill jämföra med COX-2-hämmarna, som alla visade sig ha samma biverkningsprofil.
Vad han borde ha jämfört med är johannesörtpreparatens interaktionsbenägenhet. Den har nämligen i kontrollerade studier, som redovisats till Läkemedelsverket, visat sig variera mellan olika preparat från samma växtart, Hypericum perforatum, och detta har lett till att myndigheten nu ställer olika märkningskrav på produkterna.
Josef Milerad tycker vi ska gräva ned stridsyxorna, men samtidigt svingar han en sådan när han tycker att läkarna ska fråga nutritionisterna om örtmediciner! Vet inte Josef Milerad att alla farmaceuter – apotekare såväl som receptarier – har en obligatorisk grundutbildning i farmakognosi, läran om läkemedel med naturligt ursprung? Fram till 1954 fanns det en professur i detta ämne på Karolinska institutet. Sedan den försvann har också kunskaperna om örtmedicinerna vissnat hos läkarkåren …
