År 2005 års Nobelpris i medicin eller fysiologi till Barry Marshall och Robin Warren för upptäckten av bakterien Helicobacter pylori och dess roll vid gastrit och ulkussjukdom har av en samfälld forskar- och läkarkår hälsats som välkommet och ytterst välförtjänt. Upptäckten är en i raden av klarlägganden av infektiösa orsaker till viktiga sjukdomar, fynd som oftast lett till framgångsrika behandlingsstrategier.
Särskilt intressant med Helicobacter som patogen är kedjan infektion–kronisk inflammation–tumörutveckling, samband vi känner igen t ex från hepatitvirus–cirrhos–levercancer eller papillomvirus–cervixatypi-cervixcancer.
I Nobelförsamlingens pressmeddelande den 3 oktober 2005 riktas sökarljuset nu vidare mot infektiös genes också till många av våra inflammatoriska folksjukdomar.

Likt slaven på triumfvagnen griper nu Ulf Sundequist till orda och desavouerar upptäckten – därför att den inte passar in i en psykosomatisk förklaringsmodell av mänskligt lidande (Läkartidningen 4/2006, sidorna 228-9). Hans argument emot Helicobacter-eradikering som en framgångsrik terapi är att inte alla som är infekterade blir sjuka. Analogt bör man då även betvivla nyttan av penicillin (Nobelpris till Fleming, Chain och Florey, 1945) vid bakteriell pneumoni eller meningit och avstå från att bekämpa poliovirus (Nobelpris till Enders, Wellers och Robbins, 1954).
Bärarskap och subkliniska infektioner är legio inom infektionsmedicin, och den bästa vägen att närma sig en förståelse av den tysta infektionens subtila balans mellan mikrob och värd är att klarlägga patogenetiska mekanismer när samspelet går snett.

Jag betvivlar att en enda av de kloka provinsialläkare som Sundequist refererar till skulle ha avstått från en framgångsrik kur mot ulkussjukdomen – om de hade haft tillgång till en sådan. Långt vanligare än att yvas över sin »läkekonst« tror jag att de led med sina ulkuspatienter i deras livslångt återkommande kval, och förbannade otillräckligheten och biverkningarna av den kirurgiska behandlingen.
Nej, bot och bättring vad gäller patientempati, bäste Ulf Sundequist! Som lektyr tillråder jag bakgrundsartiklarna till nedan refererade Cochranstudie. Kanske en sådan läsning kan inge ett uns av ödmjukhet inför de forskar- och prövarmödor som bidragit till ett av våra kanske viktigaste terapigenombrott.



Upptäckten av sambandet mellan Helicobacter pylori och gastrit/ulcussjukdom är ett av våra viktigaste terapigenombrott.