Genomförandet av generikareformen (generisk substitution) år 2002 gjordes med syftet att få bukt med till synes skenande läkemedelskostnader. Utvärderingar tyder på att besparingar gjorts genom ökad prispress. Men det ökade antalet generikapreparat har också medfört vissa komplikationer såsom ökad risk för feldosering samt att patienter inte känner igen den medicin som Apoteket levererar [1, 2].
Ytterligare en faktor som bidrar denna förvirring är diskrepansen mellan Fass-text och bipacksedlar. Ett exempel på detta drabbade mig och en av mina patienter nyligen:
Patienten som har diabetes och högt blodtryck hade fått Enalapril Sandoz utskrivet (då lägsta dagspris) och upplystes om att denna typ av blodtrycksmedicin var fördelaktig vid diabetes och att biverkningarna var få förutom en viss risk att få rethosta. Jag blev senare uppringd av patienten som uttryckte en tveksamhet inför mitt val av läkemedel samt en rädsla för att ta preparatet eftersom hon i bipacksedeln läst följande om biverkningar:
Mycket vanliga (fler än 1 av 10 användare): Dimsyn, yrsel, hosta, illamående, kraftlöshet.
Vanliga: (fler än 1 av 100 användare) Huvudvärk, depression, lågt blodtryck (kan upplevas som svimningskänsla då man hastigt reser sig upp), svimning, hjärtinfarkt, slaganfall, bröstsmärtor, förändringar i hjärtrytmen, kärlkramp, snabb puls, ökning av kalium och kreatinin i blodet, andnöd, diarré, magsmärtor, smakförändringar, hudreaktioner, trötthet, allergiska reaktioner inkluderande svullnad av ansikte, läppar, tunga eller svalg osv ….
Jag förstår hennes reaktion! Vem vill ta ett läkemedel som hos en av hundra bland mycket annat orsakar hjärtinfarkt och slaganfall?
En översiktlig genomgång av Fass-texter, Patient-Fasstexter och bipacksedlar för de olika enalaprilsynonymerna (nio stycken) visar på betydande skillnader mellan de olika texterna när det gäller faktainnehåll, beskrivning och riskgradering av biverkningar. Som förskrivare vet man ju inte vilket preparat patienten får i slutändan och har därmed svårt att bemöta patientens frågor om biverkningar.
Förutom Fasstexten ligger behandlingsrekommendationer, vårdprogram och stora studier till grund för vårt val av läkemedel. Vanliga biverkningar beskrivs och vägs emot fördelarna med medicinen vid förskrivningen så att patienterna motiveras till att ta sina mediciner.
För att förbättra följsamheten bör den information som patienterna får via bipacksedel, Patient-Fass och apotekspersonal faktamässigt synkroniseras med Fass och dessutom uppdateras så att den ligger i linje med vad som är aktuell klinisk praxis. Biverkningar skall inte förtigas men bör beskrivas så att de kan förstås av lekmän. En okritisk »översättning« av Fasstexten kan bli helt vilseledande och förödande för följsamheten, som i detta fall.
Jag undrar därför vem som ansvarar för samordning och utformning av denna information. Läkemedelsindustriföreningen (LIF) ansvarar för Fass under överinseende av Läkemedelsverket. Rimligen borde Läkemedelsverket också ha ett övergripande ansvar för att patientinformationen om läkemedel är korrekt.
I samband med att frågan om generisk förskrivning av läkemedel nu diskuteras av berörda myndigheter bör även behovet av kvalitetssäkring av läkemedelsinformation till patienter och förskrivare aktualiseras.
