Det som Anders Nystrand syftar på gällande Hjärt–Lungfonden är ett informationspaket om kolesterol som en viktig riskfaktor för hjärtsjukdom. Det är alltså inte frågan om en insamlingskampanj som man kan få intrycket av när man läser Nystrands artikel i Läkartidningen 5/2006 (sidorna 306-7).

Det är ytterst få som hört av sig till oss och som ansett att informationen och den tillhörande filmen skulle vara oetisk, infantil eller inte ta tittarna på allvar. Tvärtom har filmen rönt uppskattning, och tusentals människor har beställt den trycksak om kolesterol som ingår i informationspaketet.
Vidare har tiotusentals människor besökt vår hemsida för att lära sig mer om kolesterol. För tydlighetens skull vill vi påpeka att all vår medicinska information är granskad och godkänd antingen av ledamöter i Hjärt-Lungfondens forskningsråd eller av andra medicinska forskare med gott renommé och djupa kunskaper i det aktuella sjukdomsområdet.

Informationssatsningens syfte är givetvis att fler människor skall öka sin kunskap om kolesterol och andra riskfaktorer för hjärtsjukdom så att de förhoppningsvis minskar sin risk att drabbas av sjukdom. Det tycker vi är bra.

Det är sant att Becel sponsrar oss i denna informationskampanj men i filmen uppmanar vi varken till insamling eller att människor skall äta enbart Becels produkter, som Nystrand påstår.
Samverkan med olika företag är för oss viktigt när det gäller att få spridning på information och skapa ytterligare resurser till forskningen. Just i kolesterolkampanjen anser vi att vi lyckats balansera detta samarbete på ett klokt sätt. Hjärt-Lungfonden får genom samarbetet ekonomisk hjälp med att gå ut med ett viktigt budskap till en bred allmänhet utan att behöva använda forskningspengar. Dessutom ger vårt samarbete ett direkt ekonomiskt stöd till medicinsk forskning. Även det tycker vi är bra!
Det är inte fel att debattera etisk insamling och olika kampanjers utformning, men vi vill påpeka att denna diskussion har pågått inom FRII (Frivilligorganisationernas Insamlingsråd) i över tio års tid.

Vi vill dock ge Nystrand ett litet tack då han lyfter en för oss mycket viktig fråga. I en tid då kampen om givarnas pengar har hårdnat markant går våra forskare på knäna.
Under de senaste 20 åren har antalet insamlingsorganisationer i Sverige flerfaldigats. Samtidigt har nya utländska insamlingsorganisationer med slipade kampanjupplägg etablerat sig här, och dessa samlar in flera hundra miljoner kronor per år. Självklart pressas vi av detta faktum som den viktigaste insamlaren och finansiären av oberoende klinisk medicinsk forskning inom hjärt- och lungområdet i Sverige.
Samtidigt vet vi att svenska forskare idag har ungefär samma resurser som för 20 år sedan [1]. Vi kan inte heller se att den statliga finansieringen kommer att öka på sikt. Det stora ansvaret ligger alltså på Hjärt–Lungfonden, och vi om någon vet att den svenska sjukvården löper stor risk att försämras på hjärt– lungområdet på sikt om inte den kliniknära forskningen får fortsatt stöd.

Idag kan Hjärt–Lungfonden endast bevilja knappa 15 procent av de 550 miljoner kronor som söks hos oss varje år. Vi kan också konstatera att hjärtforskningen bara får en liten bråkdel av alla pengar som samlas in av frivilligorganisationer, trots att hjärtsjukdomar är den absolut största dödsorsaken i Sverige. Detta anser vi vara helt orimligt och borgar för utökade informations- och insamlingsinsatser från Hjärt–Lungfondens sida. Vi kommer därför inte dra oss för att i vår breda kommunikation dramatisera våra budskap och tydliggöra de behov som våra forskare har idag.