I inbjudan till experthearingen i juni 2005 om asylsökande barn med uppgivenhetssymtom framgick det mycket tydligt att hearingen skulle utgöra grund för Socialstyrelsens vägledning. Skälet till att arrangera en experthearing var framför allt att vetenskapligt grundad kunskap om denna specifika problematik saknades avseende avgränsning, orsakssamband och effektiv behandling.
Under hearingen skulle experterna bidra med sina beprövade erfarenheter som dokumenterades och användes i arbetet med vägledningen – Meddelandebladet. Det vetenskapliga underlaget är idag inte sådant att Socialstyrelsen kan utarbeta nationella riktlinjer för vård och behandling eller andra former av detaljerade behandlingsanvisningar som en del debattörer efterlyser.
Det är något förvånande att deltagare vid hearingen nu kritiserar Socialstyrelsen för att inte tillräckligt ha uppmärksammat problem som deltagande experter överhuvudtaget inte berörde vid hearingen. Så togs tex frågan om gömda flyktingbarn inte upp av någon enda deltagande expert vid hearingen.
Men vi delar dock professionens uppfattning om att en bestämmelse i utlänningsförordningen är oklar. Socialstyrelsen har därför bett regeringen om ett förtydligande angående 6 kap 1 och 2 §§ om att socialnämnden, när den första gången vidtar en åtgärd i ett ärende om socialtjänst, skall underrätta polisen.
Socialstyrelsen välkomnar det tvärprofessionella utvecklingsarbete mellan Barnläkarföreningen och Barn- och ungdomspsykiatriska föreningen som professionernas deltagare tog initiativ till i samband med experthearingen. Socialstyrelsen delar också uppfattningen att vetenskapligt baserade studier behövs för kunskapsutveckling inom ett mycket komplext och angeläget problemområde.
Socialstyrelsens Meddelandeblad är en typ av dokument som innebär begränsad information eller begränsade rekommendationer till berörda professioner. Naturligtvis står det alla fritt att diskutera hur vi formulerar texter i våra Meddelandeblad.
Vi vill dock göra en sak alldeles glasklar: Det är inte av prestigeskäl som Socialstyrelsen driver frågan om att den som ansvarar för insatser till och vård av barn med uppgivenhetssymtom ska beakta möjligheten att tillståndet kan vara av manipulativ karaktär. Utsätts ett barn för sådan påverkan av sin omgivning är det professionens skyldighet att – oavsett orsak – uppmärksamma detta. Barnets rättigheter och perspektiv måste stå i första rummet.