Husläkare bör kunna ta hjälp av fristående läkare för bedömning av svåra sjukskrivningsärenden efter 1–3 månader, skriver Kjell Nyman, Ann Sofi Björin och Per Guterstam, alla distriktsläkare i Stockholm, i ett debattinlägg på sidan 733 i detta nummer. Att jag som förbundets ordförande uttalat mig emot förslaget anser de förvånande. I vilket sammanhang uttalandet gjorts nämns inte.
Nyman, Björin och Guterstam ger en bra bild av problematiken kring sjukskrivningar och förtidspensioneringar i Sverige. Läkarförbundet har varit mycket engagerat i dessa frågor de senaste åren och deltagit i olika arbetsgrupper, utredningar och seminarier, skrivit remissvar mm. Vi har tagit fram två olika policyprogram, för tre år sedan »Sjukvården och de sjukskrivna – kan pengarna användas bättre?« samt i höstas »Sjukvårdens roll i sjukskrivningsprocessen«.
Vårt engagemang beror bla på läkarnas arbetssituation, att läkarnas sjukskrivningspraxis ifrågasatts och att den höga sjukfrånvaron är en väsentlig orsak till att hälso- och sjukvården inte kan tilldelas en ökad andel av samhällets resurser.
I policyprogrammet »Sjukvårdens roll i sjukskrivningsprocessen« har vi samlat förbundets politik på området. Arbetsgruppen som tog fram rapporten bestod av nio läkare (varav tre allmänläkare) och tre utredare från förbundets kansli. I arbetsgruppen diskuterades ingående hur arbetsförmågebedömning ska gå till, och bedömningen, som sedan förbundet efter remissförfarande ställt sig bakom, är att det är den behandlande läkaren som ska ta detta ansvar. Förutsättningarna för att göra ett bra arbete måste dock förbättras. Här lyfts bla fram problemet att sjukskrivningsarbetet idag inte är prioriterat i sjukvården, och att företagshälsovården på många ställen inte används på bästa sätt.
Avstämningsmöten, där försäkringskassa, företagshälsovård, behandlande läkare och patient möts, måste komma in tidigt i processen. Det finns också möjlighet att använda sig av annan kollega för en sk fördjupad bedömning, vilket inte innebär att den läkaren tar över behandlingsansvaret.
Jag håller med om att sjukskrivningsproblematiken är speciellt svårhanterlig för allmänläkarna, det var därför vi hade tre erfarna allmänläkare, varav den ena ordförande, i arbetsgruppen. Att jag som internmedicinare inte skulle ha förståelse för er situation är helt ryckt ur sitt sammanhang. En annan viktig politisk fråga som Läkarförbundet driver är ett utbyggt familjeläkarsystem, som avsevärt skulle förbättra situationen för allmänläkarna och patienterna.
En positiv del i arbetet med sjukskrivningsproblematiken är de miljarder som nu ska fördelas till landstingen för att förbättra arbetet med sjukskrivningarna i hälso- och sjukvården. Att regeringen beslutat att tilldela landstingen dessa pengar är till stor del beroende på att Läkarförbundet drivit denna fråga hårt, först ensamt, sedan tillsammans med Försäkringskassan och Sveriges Kommuner och Landsting.
Mina uttalanden som förbundsordförande bygger alltid på förbundets politik, så även i denna fråga. Att fristående läkare skulle ta över arbetsförmågebedömningen tror vi inte är rätt metod, istället har vi flera andra åtgärder att föreslå. Läs gärna vårt program »Sjukvårdens roll i sjukskrivningsprocessen« som finns på Üwww.lakarforbundet.seÝ.
