Artikeln »Primärvårdsmodell i Halland …« i LT 7/2006 (sidorna 438-9) ger stöd för misstanken om att allt modelltänkande från den borgerliga alliansens sida rörande förnyelse och utveckling av svensk sjukvård fortfarande bygger på tanken att samhällsindividen, och i detta fall speciellt den som drabbats av sjukdom, egentligen är »Kund« och därför bäst hanteras av »Marknadsaktörer«. En utvidgning av grundläggande liberal marknadsteori, som jag tror att till och med en Locke eller Smith skulle ha varnat för.
De »vårdenheter« som föreslås stå som garanter för produktion och fördelning av sjukvårdstjänster på en optimal mikro- och makroekonomisk nivå liknar följaktligen ekonomiska aktörer mer lydande under marknadens och affärsjuridikens villkor än de potentiella patienternas behov. En vårdenhet som den som beskrivs i artikeln lär få ägna en hel del av sina resurser åt att optimera sitt ekonomiska listunderlag, inte minst att »vinna« kapiteringen/ vårdpengen för de på sikt friskaste individerna (»den bästa affären«, som det mycket riktigt heter i artikeln). Och hur ska man bäst välja att »köpa tjänster«, ett företagsekonomiskt nog så klurigt problem även för bil- och telefonproducenter?
Renodlingen av sjukvården till marknadsroller för både »producent och konsument«, på optimalt jämlikt sätt efter behov, sägs garanteras av den gemensamma finansieringen genom skattemedel. För en strikt renodlad marknadsproducent lär detta inte innebära någon basal trygghet. Ett hotande eller verkligt rörelseunderskott kan inte negligeras med hänvisning till de relativt alltför låga intäkternas skattemedelskaraktär. Vilka vinstdrivande åtgärder som bör vidtas blir ännu ett nog så klurigt företagsekonomiskt problem att lösa. Och är varje lösning i så fall till »konsumentens« fördel?
Jämfört med den problematiserande diskussion om »kundstyrd« och marknadsanpassad sjukvård som förs i t ex USA, Kanada och Storbritannien ter sig det svenska offentliga samtalet i denna fråga obegripligt grunt. Och kanske blir det så när all systemskiftesargumentering sker utan något redovisat evidensbaserat kunskapsunderlag. Jämför t ex Himmelstein och medarbetare i en artikelserie i The New England Journal of Medicine 1999 och uppföljande arbeten [1-8] angående den USA-modell som allt tydligare framstår som organisatoriskt riktmärke för konkreta svenska förändringsförslag i marknadshänseende.
Eller – för den som hellre sneglar åt Storbritannien – diskussionen med bl a British Medical Association, UNISON (public service union), King´s Fund, NHS Consultants´ Association, ACCA (Association of Certified Chartered Accountants) m fl om PFI (the private finance initiative), PPP (the public private partnership) och uppföljaren i primärvården, LIFT (NHSLocal Improvement Finance Trust).
Läkarförbundets förmåga till kritisk analys av problematiken har tett sig försumbar. Och kanske blir det så när Sacos övergripande lösning av problemet, redovisat i remissvar angående »stopplagen« hösten 2004, är att »kravet [i regeringens PM] att vinst inte får utdelas är ett rent formkrav« (och då talar man om just vinstdriven sjukvård – sic!) och därför heller inte något värt att diskutera. En utomordentligt märklig omdefiniering av det väletablerade och basala vinstbegrepp som det utläses i vedertagen mikro- och makroekonomisk teori.
Månntro vad managementkonsulterna för alla ekonomiserade nya vårdenheter har att säga om det? Speciellt när det också gäller investerares förväntningar och Aktiebolagslagens intentioner, vilket hittills inte heller bekymrat vare sig nyliberala systemskiftare eller Saco/Läkarförbundet.
Referenser
1. Kuttner R. The American health care system– employer-sponsored health coverage. N Engl J Med 1999;340:248-52.
2. Iglehart JK. The American health care system – Medicare. N Engl J Med 1999;340:327-32.
3. Iglehart JK. The American health care system – Medicaid. N Engl J Med 1999;340:403-8.
4. Bodenheimer T. The American health care system – the movement for improved quality in health care. N Engl J Med 1999;340:488-92.
5. Bodenheimer T. The American health care system – physicians and the changing medical marketplace. N Engl J Med 1999;340:584-8.
6. Kuttner R. The American health care system: Wall Street and health care. N Engl J Med 1999; 340:664-8.
7. Michels R. Medical education and managed care. N Engl J Med 1999;340:959-61.
8. Woolhandler S, Himmelstein DU. When money is the mission – the high costs of investor-owned care. N Engl J Med 1999;341:444-6.
*
För diskussionen i Storbritannien, sök på Internet, t ex »privatisation health care« med begränsningar som UK, BMA, UNISON, King´s Fund etc och få en bild av debattintensiteten. Exempel:
– Carvel J. Privatisation will wreck NHS, say campaigners. The Guardian, Sept 24, 2005.
– Carvel J. Doctors »will shun silly games« to save cash. The Guardian, Jan 12, 2006. (I artikeln citeras James Johnson, ordförande i BMA: »… it might have been a good idea to sort out the rules for this game of Monopoly before starting playing the game.«)
– Timmins N. Doctors´ chief says health reforms are inevitable but warns on danger to patient care. Financial Times, Jan 12, 2006. (I artikeln citeras James Johnson, ordförande i BMA: »… there is no level playing field (public vs private healthcare) under payment by results because NHS is left with the most complicated and expensive cases but paid the same per treatment as the independent sector which takes on the simple procedures.«)
