Fass fyller i år 40. När den första utgåvan kom 1966 hälsades den välkommen av läkarkåren, eftersom den ersatte en hyllmeter av kataloger och broschyrer med högst heterogent upplagda preparatbeskrivningar från skilda läkemedelsföretag. De flesta svenska och utländska läkemedelsföretag medverkade i den första gemensamma läkemedelsförteckningen. De hade ansträngt sig att harmonisera preparatbeskrivningarna, så att intrycket av en objektiv och vederhäftig förskrivningshjälp skulle tillhandahållas.
Redaktionen för Fass 1966 beklagade att omfånget trots en komprimerad text inte blev av fickformat. Som framgår av Figur 1 tedde sig den första utgåvan med sina mjuka pärmar dock behändig i förhållande till årets koloss. »Smidigt band av utmärkt kvalitet« skrev juryn för Svensk bokkonst och ställde ut Fass 1966 tillsammans med andra vackra verk på Kungliga biblioteket.

I Fass 1966 var dock preparaten fortfarande grupperade efter företag, från Abbott till ÖSW, vilka exklusivt svarade för sakkunskap och vederhäftighet i beskrivningar av preparatens effekter och egenskaper. Harmonisering av texterna betydde dock inte att de blev mer objektiva och fria från kommersiella förhoppningar. Preparatbeskrivningarna var genomgående kortfattade i förhållande till dagens detaljerade och omfångsrika presentationer. Tegretol till exempel, som överlevt sedan 1966, beskrevs då på 35 korta rader men tar nu 522 rader i anspråk. Kunniga avsnitt om interaktioner, överdoseringar, graviditet och amning, idrott och trafik med mera fanns givetvis inte från början utan har tillkommit successivt under åren.

En jämförelse mellan Fass 1966 och 2006 (Tabell I) visar hur böckernas omfång ökat, liksom antalet substanser. För 40 år sen fanns inte så många synonymer, generika var ett nästan okänt begrepp, så antalet registrerade preparat låg närmare antalet substanser än idag. Det är till stor del de generiska preparaten som betingar vikt- och volymökningen av Fass under de senaste åren, eftersom de presenteras med samma eller nästan samma textomfång som originalpreparaten.
Så fort ett patent löpt ut står generikaföretagen beredda att ta en del av marknaden. Ett av dem heter faktiskt Copyfarm AB. Sålunda finns bland vanliga analgetika, antibiotika, antidepressiva och flera andra grupper ett tiotal generika att välja bland. Om man går nätvägen till www.fass.se och förutsättningslöst börjar i ATC-registret finner man ännu fler varianter av medlen, det antidepressiva citalopram har till exempel 34 olika namn!
Hur ska läkare, läkemedelskommittéer och apotekare förhålla sig till denna vildvuxna djungel? Patientsäkerheten gynnas givetvis inte. Låt oss hoppas att Fass 2007 befriar oss denna flerdubblering av texter, vilket Läkemedelsindustriföreningens Richard Bergström uttalat som en ambition (LT 8/2006, sidan 567).
Av jämförelsen mellan Fass 1966 och 2006 ser vi vidare att antalet läkemedelsföretag trots allt minskat, fusionerna mellan de större forskande företagen har väl inte kompenserats av de nya generikaföretagen. Antalet verksamma substanser har icke oväntat ökat på 40 år, men kanske inte så mycket som man hade trott.

Utvecklingen inom psykofarmakagrupperna, vilka jag känner bäst, illustreras av Figur 2. Många har kanske uppfattningen att vi under de senaste 40 åren fått allt fler psykofarmaka, men faktum är att antalet registrerade substanser hela tiden legat omkring 20.
Mellan 1966 och 1986 minskade sedativa- och hypnotikagruppen, bland annat genom att barbituraterna försvann, medan antalet antidepressiva successivt ökat. De nya SSRI-preparaten har registrerats utan att de äldre tricykliska avregistrerats i samma takt. Bland neuroleptika har nya så kallade atypiska antipsykotika tillkommit samtidigt som en del äldre successivt försvunnit.
Under den senaste tioårsperioden tycks nu alla de tre grupperna ha stabiliserats vid 15–20 substanser. Är det ett optimalt antal? Det vill säga – är detta vad vården behöver? Nej, det verkar inte kliniskt motiverat med så många, men de ryms tydligen på marknaden ur ett företagsekonomiskt perspektiv.

Klart är i alla fall att Fass, liksom många överviktiga medelålders, måste tänka på vikten och börja banta. Detta kan ske genom att presentationerna utgår från substans och inte från fabrikat. Det kan också ske, som i England och Finland, genom en uppdelning i flera volymer, varav en kortfattad i fickformat. Bäst vore givetvis om denna fick en producentobunden utgivare, som Läkemedelsverket eller en riksläkemedelskommitté.

Framtidens läkare kommer säkert också i större utsträckning att avstå från den otympliga boken och klara sig med handdator- eller mobilversionen.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.


Figur 1. Den nyss utgivna och den 40-åriga Fass. Hur ser den ut år 2046?





Figur 2. Antalet substanser i tre psykofarmakagrupper under 40 år, generika ej medräknade. Hur många är lagom, eller evidensbaserat, ur ett kliniskt perspektiv?