Under 2005 fick Medicine studerandes förbund uppgifter från flera studieorter om att läkarstudenter screenas för meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA). MSF skrev till de medicinska fakulteterna och frågade vilka riktlinjer som finns för screening och handläggning av den student som visar sig vara MRSA-bärare. MSF har också lokalt haft kontakt med utbildningsansvariga vid de medicinska fakulteterna samt med smittskyddsläkare. På flera av lärosätena är det svårt att få kontakt med »rätt« person – intrycket är att det inte finns någon som ansvarar för frågan.

Det finns inga klara riktlinjer för när en läkarstudent ska testas för MRSA. I regel testar man efter utlandsutbyte och på vissa lärosäten efter externplacering (klinisk tjänstgöring utanför den egna sjukvårdsregionen). På någon studieort testas studenterna även för vankomycinresistenta enterokocker (VRE). Vad gäller handläggningen är svaren otydliga och svävande: Studenten kommer att genomgå eradikeringsbehandling hos infektionsläkare för att försöka bli av med bärarskapet. Några svarar att studenten kan behöva ta studieuppehåll, andra att det ändå vore möjligt att slutföra sina kurser på utsatt tid (men inte hur detta skulle vare möjligt på de kliniska kurserna om studenten inte får träffa patienter). I övrigt får man hantera det från »fall till fall«, som flera av fakulteterna uttrycker det.

Ingen av de utbildningsansvariga har tänkt på de studiemässiga och ekonomiska konsekvenserna. Liksom sjukvårdspersonal som är bärare, får en läkarstudent inte ha patientkontakt. För anställda inom sjukvården kan det innebära en tids sjukskrivning tills personen ifråga antingen blivit av med bärarskapet eller bytt arbete. En student som drabbas kan få svårt att slutföra en kurs på utsatt tid och därmed tvingas till studieuppehåll. Han eller hon får då inte studiemedel och kan plötsligt stå utan försörjning. En sjukskriven student har ett betydligt sämre ekonomiskt skydd än den som förvärvsarbetar. Därtill tillkommer eventuella kostnader för läkarbesök och mediciner under behandlingstiden. Dessa kostnader skulle troligtvis i efterhand täckas av försäkringar, men blir en betungande kostnad för en student utan studiemedel och med låg sjukpenning.
För att illustrera vilken situation som kan uppstå, redovisas tre olika möjliga fall där en läkarstudent screenas för MRSA under utbildningen och visar sig vara bärare:

Student som smittas under utbildningen. En student blir smittad under utbildningen i Sverige eller under utlandsutbyte och kan inte delta i kliniska placeringar under tiden som eradikeringsbehandlingen pågår. Vad händer ekonomiskt? Hur blir studenten ersatt om man inte kan ta sina poäng och alltså inte kan få studiemedel? Vad händer studiemässigt? Får studenten en individuell studieplan som möjliggör examen inom planerad tid eller tvingas han eller hon gå om? Kan man slutföra kliniska placeringar utan att träffa patienter? Informeras studenter som avlägger kliniska placeringar utomlands om särskilda smittriskområden och ser utbildningsansvariga till att studenten är ordentligt försäkrad?

Student som smittas och blir kronisk bärare. Personer med kroniska sår eller eksem löper risk att bli kroniska MRSA-bärare. En student råkar ut för detta och tvingas avbryta läkarutbildningen. Han eller hon har då en stor studieskuld utan att kunna läsa färdigt till examen och kommer inte att få den förväntade inkomsten. Vilket ekonomiskt skydd finns?

Student som smittas utanför utbildningen. En student får MRSA vid sommarjobb inom sjukvården eller vid utlandsvistelse utanför utbildningens regi. Trots att ansvaret ligger på studenten att se till att han eller hon är ordentligt försäkrad och känner till smittorisker utomlands kvarstår fortfarande risken att studenter återvänder till utbildningen efter att ha blivit smittade. Hur hanterar utbildningsansvariga en sådan situation? Vilket försäkringsskydd gäller?

Några av de medicinska fakulteterna framhåller att det från patientsäkerhetssynpunkt är nödvändigt att testa studenterna. Men det är inte däri kritiken ligger. Självklart är det oerhört viktigt att förebygga spridning av multiresistenta bakterier. Problemet är att ingen av de medicinska fakulteterna har en plan för hur de ska handlägga och stötta den student som testar positivt. Med större spridning av MRSA inom sjukvården är det inte en fråga om, utan när en medicine studerande hamnar i den här besvärliga situationen. De medicinska fakulteterna måste ta fram en handlingsplan för att hjälpa den läkarstudent som visar sig vara MRSA-bärare, samt informera studenterna om vad ett bärarskap innebär för den enskilda individen – innan de plockar fram provtagningspinnen.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.