I Läkartidningen 50–52/2005 (sidorna 3906-12) skriver Anders Lundin och Christian Oldenburg under rubriken »Är vi alla lurade?«. Det som avhandlas är att medicinska situationer är en del av samhällslivet i stort och innehåller alla dess ingredienser inklusive tveksamheter och fusk. Artikeln är läsvärd då den rör saker som man ogärna pratar om med risk för att de pyr under mattkanten. Ämnet vidrör samtidigt centrala frågor i vår yrkesutövning, nämligen etik, kvalitet och värde i det vi gör.
Att definiera och mäta värdet i läkargörat visar sig vara svårt. En idé som alltmer vinner terräng är att göra det via patienten. På många ställen mäter man med hjälp av olika enkäter hur nöjd patienten är efter t ex ett läkarbesök, och det tycks vara okontroversiellt att sätta som mål 100 procent nöjda patienter. Direkt efter brukar man tillägga att det inte går att göra alla nöjda, eller att vissa aldrig blir nöjda eller någon annan standardformulering som avser uttrycka vår vishet och en insikt om skillnaden mellan teori och praktik. I själva verket upprepar vi bara olika floskler i stället för att tänka och fråga oss om målet är rätt.
1. Vad menas med målet? Låt oss enas om att med målet menas det man vill uppnå, och om man lyckas uppnå målet har man nått ett optimalt läge. Om man t ex siktar mot stjärnorna för att nå trädtopparna så är målet trädtoppar och inte stjärnor. Om man sedan lyckas komma upp till trädtopparna så har man hamnat optimalt, men om man tillfälligtvis skulle hamna på en stjärna så har man landat fel.
2. Är det önskvärt att alla verksamheter har 100 procent nöjda kunder? Anta att man står vid utgången till Systembolaget och frågar kunderna om de är nöjda. Förr eller senare träffar man på en storvuxen 17-åring eller en svajig 50-åring som inte fått köpa några öl och som tycker att Systembolaget är pest. Det hindrar inte att båda två 10 år senare blir tacksamma anhängare till Systembolaget och föreläser om det på ortens gymnasieskolor.Men just idag vid utgången från butiken tycker de likväl att Systembolaget är pest – och det är det som kommer in i vår mätning. Systembolaget ska därför inte ha 100 procent nöjda kunder, och just det faktum att de inte har det är ett bevis på att de jobbar med kvalitet och på ett seriöst sätt.
Som läkare, måhända speciellt i primärvården, möter man ett brett spektrum av patientönskemål, av vilka en del är etiskt tveksamma. Några klassiska exempel är ogrundade önskemål om extensiv antibiotikabehandling, fortsatt undersökning, sjukskrivning och förskrivning av beroendeframkallande läkemedel. Återigen, det hindrar inte att en patient som inte uppnått sitt mål med läkarbesöket några år senare ändrar sin åsikt när det blir uppenbart hur det har gått med en bekant som så generöst varit sjukskriven av en snäll doktor eller med kompisen som så lätt fått sömntabletter.
I mätögonblicket utanför läkarrummet är patienten i alla fall inte nöjd och det är det som faller ut i vår mätning.
Exempel finns det många, och om man tänker riktigt noga blir det ganska uppenbart att målet med läkararbetet inte kan vara 100 procent nöjda patienter utan det måste vara någonting annat.
