Med anledning av senaste upplagan av den s k Kloka listan i Stockholms läns landsting och marsnumret av Ögat på läkemedel (nr 130) har jag några kommentarer vad gäller psykiatrisk farmakologisk behandling, enligt Kloka listan sidorna 23-4.
Sömnstörningar: Zolpidem tycks ofta ge alltför kort sömn med backlash-liknande uppvaknanden.
Ångestsyndrom: Citalopram förlorar alltför ofta sin effekt efter en tid, påtagligt oftare än andra SSRI-preparat, och borde inte vara förstahandspreparat. Vid generaliserat ångestsyndrom har venlafaxin betydande evidensstöd, liksom paroxetin, snarare än sertralin (Textbook of Psychopharmacology, American Psychiatric Publishing, 2004; SBU-rapport nr 171/1 Behandling av ångestsyndrom).
Depression: Samma invändning mot citalopram som ovan.
Bipolär sjukdom: Det är nog bara experterna i Läksak som kan behandla bipolär sjukdom med litium enbart. Vid akut behandling krävs mer, tex tillägg av snabbverkande neuroleptikum och därefter av atypiskt neuroleptikum, som olanzapin, vars biverkningar är lindriga (bortsett från risken för viktuppgång). Vidare behövs inte sällan tillägg av sk mood stabilizers om manin övergår i depression, tex lamotrigin. I denna situation är vanliga antidepressiva fortfarande omdiskuterade, på grund av risken för utlösande av mani.
Oroande är att ekonomiska aspekter på läkemedelsvalet tycks vara alltför högt prioriterade av Läksak, på bekostnad av evidens och erfarenhet. Med andra ord behövs fortsatt revision av en god idé, så att den kan ligga till grund för professionell behandling inom psykiatrin. En intressant kommentar av Kloka listan av professor Alexander Mathé föreligger i senaste utgåvan av Läkemediet nr 2, april 2006 (organ för läkemedelskommittéer och Läksak).
