Jag har på intet sätt ifrågasatt det etiskt riktiga i god djurhållning eller ens berört forskning på djur. Jag delar även uppfattningen att människan inte kan ta sig rätten att orsaka lidande hos djur.
Däremot upplever jag hur mycket lättare det tycks vara att ta moralisk ställning i djuretiska frågor, än att i praktisk handling t ex ta hand om sin egen farmor på långvården.
Min reflexion inskränkte sig till denna vardagsmoral, dvs att vi ofta blundar för lidande och smärta hos vår egen art. Att varje art har en egoistisk överlevnadsdrift vidhåller jag fortfarande, men människan bär på ett särskilt ansvar att hantera den.