Bengt Björkstén har funnit anledning att kritisera min av Läkartidningen begärda kommentar till en genomgång av publicerade studier om den allergiskyddande effekten av komjölkshydrolysat i jämförelse med bröstmjölk [1]. Han anser att både rubrik och innehåll är missvisande för den som inte är bevandrad i litteraturen. Björkstén har helt rätt i att den allergiskyddande effekten av amning är låggradig och övergående samt huvudsakligen begränsad till eksem och komjölksallergi, i vissa studier även astma.

Problemet är att varken eksem eller astma behöver vara symtom på allergi, och tecken på sensibilisering kan hos sådana barn endast påvisas hos en del och har inte alltid studerats. Till detta kommer att barnets genetiska predisposition att bilda allergenspecifikt IgE vanligtvis endast bedöms indirekt genom att kartlägga förekomsten av allergi i familjen.
Då allmänheten sedan länge informerats om att bröstmjölk är bra om man har allergi i familjen kommer mödrar i sådana familjer att anstränga sig att amma längre än andra, vilket späder ut skyddseffekten av längre tids amning.

En ideal situation för att testa frågan om bröstmjölkens skyddseffekt är att ha genetiskt identiska individer som randomiseras till bröstmjölk, komjölksbaserad ersättning respektive hydrolysat redan från födelsen, i en i övrigt i stort sett likvärdig levnadsmiljö, samt att man som utfallsvariabler har både symtom och påvisad sensibilisering. Verkligheten ligger sålunda långt från den ideala testsituationen.

Bröstmjölkens skyddande effekt är sannolikt starkast under den första månaden samt avtar därefter successivt. I dag är studiesituationen vanligen den att barnen får bröstmjölk till 3–4 månaders ålder, och i den mån bröstmjölken inte räcker ger man komjölksbaserad ersättning eller hydrolysat som tillägg. Därför kan man vända på Björksténs resonemang och säga att trots de svagheter och utspädningseffekter som de flesta studier har, ser man en viss skyddseffekt av bröstmjölk. Jag tror inte heller att allergibenägna familjer delar Björksténs bagatelliserande inställning till den måttliga eksemskyddande effekten av bröstmjölk, då bröstmjölk för de flesta är lättillgänglig, billig och praktisk.
I den aktuella litteraturgenomgången drar författarna slutsatsen att komjölkshydrolysat har lika god skyddseffekt som bröstmjölk. Det bör vara trösterikt för de mödrar i allergifamiljer som av olika skäl inte kan amma.

Björkstén avfärdar resultaten av en experimentell studie, i vilken man visade att pHF men inte eHF undertryckte produktionen av IgE- och IgG-antikroppar mot betalaktoglobulin, med motiveringen att studien gjordes av producenten av preparatet och att studien inte har upprepats av oberoende forskare. Det är korrekt, och jag skulle inte ha kommenterat den om inte våra finska kollegor funnit resultat som pekar i samma riktning [2].
Björkstén blandar i sin kommentar ihop författarnas och mina synpunkter, tex i hans andra mening där jag sägs anse att partiella och extensiva komjölkshydrolysat är likvärdiga. Mina egna synpunkter framgår av det avslutande stycket.