Den nu uppblossade konflikten mellan ordföranden i Läkarförbundet Eva Nilsson Bågenholm och vice ordföranden i Läkarförbundet och tillika ordförande i Sjukhusläkarföreningen Marie Wedin, visar återigen att det inte är möjligt att kombinera presidieuppdrag i centralstyrelsen med uppdrag i yrkesföreningarna. Man kan inte sitta i presidiet som företrädare för Sveriges läkarförbund och samtidigt driva en yrkesförenings särintressen. Att Marie Wedin inte förstått detta är fullt uppenbart då hon med emfas hävdar att det är hennes och Sjukhusläkarföreningens åsikt som skall torgföras i Läkartidningens ledare.
Den nu uppenbara och offentliggjorda splittringen mellan Läkarförbundet och Sjukhusläkarföreningen skadar Läkarförbundets trovärdighet som demokratisk och facklig organisation. Vem företräder egentligen läkarkåren och vilken åsikt har Läkarförbundet? Det naturliga är att Marie Wedin kliver av eller blir avsatt av fullmäktige från vice ordförandeposten i Läkarförbundet och att hon driver sina idéer enbart utifrån sin position i Sjukhusläkarföreningen.
För övrigt anser jag att obligatoriet att vara ansluten till yrkesföreningarna skall slopas och att fullmäktigedelegaterna väljs av enbart lokalföreningarna. Sjukhusläkarföreningen som en stat i staten är en historisk kvarleva som överlever enbart på grund av en föråldrad stadgekonstruktion och tvångsanslutningen. Sjukhusläkarföreningen representerar på intet sätt läkarkåren som helhet. Endast Medicine studerandes förbund bör, av rekryteringsskäl, garanteras att ha egna mandat i fullmäktige.
