Vi känner oss av Gunilla Bolinders essä »Män – och kvinnor – är djur« i Läkartidningen 6/2006 (sidorna 393-4) manade att fortsätta diskussionen. Det förs i samhället idag en viktig debatt kring forsknings- och djuretik, och det är av betydelse att även läkare och forskare tar aktiv del i den. För att göra detta krävs dock att man försöker analysera och förstå även de ståndpunkter man själv inte delar.
Princetonprofessorn Peter Singer är en av vår tids mest betydande moralfilosofer, men hans namn har blivit symbol för en debatt som ofta låser sig i extrempositioner. Vi önskar att Läkartidningens läsare inte av okunskap ska hamna i den fällan. Det Singer gjort är att ifrågasätta om vi människor har rätt att utsätta andra varelser för smärta och lidande endast därför att de tillhör en annan art.
Hans svar är nej: Vi bör behandla alla individer så att vi så långt som möjligt kan tillgodose deras intressen. Det handlar inte om att ge andra djur »mänskliga rättigheter«, en vanlig förvanskning av Singers resonemang, utan att man bör se till de intressen som individer av andra arter faktiskt har. Alla levande varelser, menar Singer, har ett grundläggande intresse av överlevnad och undvikande av smärta.
Vi vill påpeka att den moralfilosofi han utgår från – preferensutilitarismen – inte kategoriskt tar avstånd från vetenskapliga djurförsök. Poängen är att nyttan av forskningen måste vägas mot djurens lidande och död. En utgångspunkt som i sig knappast kan beskyllas för extremism eller enkelt låter sig viftas bort som »onaturlig«.
Bolinder hävdar att varje art »måste äga en egoistisk drift att växa sig stark för sin egen överlevnad« och exemplifierar sedan med bladlöss, ogräs och bakterier. Är detta argument verkligen hållbart, eller ens relevant? För de komplicerade etiska dilemman vi ställs inför idag kan knappast bladlöss eller ogräs sägas vara goda förebilder.
Vår art har, som Bolinder påpekar, en unik förmåga till moraliskt tänkande och agerande. Låt oss då använda den förmågan och skapa förutsättningar för en fortsatt forskning och utveckling som också sker på ett etiskt försvarbart sätt. Moral är inte ett nollsummespel där ökade rättigheter för den ene måste leda till försämringar för den andre.
Det finns alltså ingen anledning att, som Bolinder verkar vilja göra, ställa regler för djurhållning mot satsningar på vård av äldre. Vi har möjlighet till båda.
