I Europa har samhällstjänsters kostnadseffektivitet alltmer prioriterats i det socialpolitiska reformarbetet under det senaste årtiondet. Ur samhällspolitisk synvinkel handlar det framför allt om hur hälsopolitiska reformer skall leda till förbättrad folkhälsa och hur hälsopolitiska infrastrukturer skall medverka i folkhälsoarbetet. De reformstrategier som utvecklats fokuserar på övervakning av befolkningens hälsa, identifiering av hälsobehov, utveckling av hälsofrämjande åtgärder, uppföljning och utvärdering. I tiden ligger ett behov av avgränsning för att säkerställa politisk acceptans baserad på kostnadseffektivitet och hälsovinst.
I Europa finns två internationella huvudaktörer inom folkhälsoarbetet, WHO, Världshälsoorganisationen, och EU, Europeiska unionen, med något olika hälsopolitisk inriktning. I »EU-Europa« har man, framför allt av ekonomiska skäl, haft bättre möjligheter och resurser för fortsatt hälsopolitiskt utvecklingsarbete än i övriga Europa.

I WHOs Världshälsodeklaration anges riktlinjer för globalt hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete. Med detta som bas tog WHOs regionalkontor i Köpenhamn 1999 fram ett policydokument »Hälsa 21 – hälsa för alla på 2000-talet«. Den fortsatta ekonomiska och sociopolitiska utvecklingen i Europa visade dock på svårigheter för många medlemsländer i det då »nya Europa« att optimalt prioritera hälso- och sjukvård; »hälsoklyftan« ökade mellan och inom länder. Att därför jämföra graden av måluppfyllelse med hjälp av tidigare utarbetade mål och indikatorer uppfattades som både orättvist och missvisande.
En översyn av WHOs hälsopolicy i Europa var därför nödvändig. Ett nytt policydokument, »2005 Update«, togs fram och har accepterats av WHOs 52 medlemsstater i Europa. I »2005 Update« finns således inga preciserade mål utan i stället diskuteras en önskvärd, praktisk inriktning för det fortsatta hälsopolitiska arbetet.

Sedan 1993 är också folkhälsoarbetet ett samordningsområde inom EU. EUs folkhälsoprogram är mera problemorienterat och inriktat på sjukdomsförebyggande åtgärder på individnivå medan WHOs »2005 Update« mera inriktas mot strukturella, socialpolitiskt hälsofrämjande åtgärder.
EUs folkhälsoprogram för åren 2003– 2008 avser att främja fysisk och psykisk hälsa inom unionen genom förbättrad information och kunskap om hälsa, och snabba åtgärder vid hälsorisker. Hälsokonsekvensanalyser bör föregå beslut inom EUs alla politikområden.
EUs program riktas framför allt mot de största sjukdomsbördorna: elakartade tumörer, hjärt–kärlsjukdomar, andningsorganens sjukdomar, neuropsykiatriska sjukdomsstillstånd och oavsiktliga skador. För närvarande omfattar EUs folkhälsopolitiska program 25 av Europas länder, »EU 25«.

EUs geografiska gränser har utvidgats alltmer i och med att EU sedan den 1 maj 2004 har 25 medlemmar. Följande tolv länder är nu grannar med »EU 25«, nämligen Bulgarien, Kroatien, Makedonien, Rumänien och Turkiet, som alla är kandidatländer, och dessutom Albanien, Bosnien-Herzegovina, Moldavien, Ryssland, Serbien-Montenegro, Ukraina och Vitryssland, som kan utgöra tänkbara ansökarländer.
Det är om folkhälsan i just dessa tolv grannländer som WHOs Europakontor har sammanställt resultatet av tio frågor och givit ut en (för att vara WHO!) ovanligt trevlig, lättläst och praktisk pocketbok, »10 health questions about the new EU neighbours«. Varje land presenteras först kortfattat och överskådligt: storlek, befolkning, religion, språk, HDI (human development index), arbetslöshet och BNP/capita; och i förkommande fall görs jämförelser med länder inom EU.

Sedan kommer de mera preciserade tio frågorna om hälso- och sjukvårdssystem. Där frågas det om – och svaras på – demografiska förhållanden, sjukdomsbörda, hälso- och sjukdomsrisker, vem som gör vad och hur, personella och ekonomiska resurser, vem som betalar för vad, reformer och vad man lärt av dessa, och slutligen om – och i så fall – hur WHO har medverkat. Att på detta sätt få en aktuell bild av hälsosituationen i t ex Ryssland, presenterad på 22 pocketsidor, är verkligen bra!
Inom de områden som frågorna omfattar är basfakta numera relativt lätt tillgängliga i olika databaser. Så det verkligt intressanta och värdefulla blir därför de jämförelser som görs mellan det aktuella »12«-landet i förhållande till »EU 15« (dvs EUs länder före den 1maj 2004), »EU 10« (alltså de då nya medlemsstaterna) och slutligen det nuvarande »EU 25«.

Och då framträder »hälsoklyftorna«; de finns redan mellan »EU 15«-och »EU 10«-länderna, men blir allt större mellan »EU 25«-länder och de här aktuella »tolv grannländerna«! BNP/capita, som vanligen samvarierar med väsentliga hälsoindikatorer, belyser detta. För de mer ursprungliga länderna, alltså i »EU 15«, är BNP/capita 22750 euro, i nuvarande »EU 25« 20400 euro, och för de senast tillkomna länderna, »EU 10«, 5530 euro! För elva av de tolv av EUs grannländer motsvarar BNP/capita omkring 10 procent (2–12 procent; Kroatien 25 procent) av »EU 25«, alltså så lågt som omkring 2500 euro, och självklart blir avståndet till »EU 15« ännu större. Att detta rent generellt avspeglar sig i en yngre befolkning med kortare medellivslängd, högre överdödlighet i de vanligaste folksjukdomarna, lägre HDI och större arbetslöshet är inte förvånande.

Det är viktigt att hälsoklyftor och asymmetriska förhållanden inom hälso- och sjukvården blir allsidigt presenterade och belysta. Denna »hälsopocket« gör inte anspråk på att ge svar på allt, men den ger en utmärkt lättläst och snabb information om hälso- och sjukvårdsförhållanden i länder som kan komma att beröras av EUs fortsatta utvidgning.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.



Foto:IBL
Turberkulossanatorium i Bujnaksk i den ryska delrepubliken Dagestan (juli 2000).