I Läkartidningen 20/2006 (sidan 1577) kritiserar Anders Lehmann mig för att i ett debattinlägg i Läkartidningen 9/2006 inte anse att läkemedelsindustrin skulle vara tillräckligt innovativ.
Problemet är att industrin efter 1980 tagit fram färre originalläkemedel än tidigare, medan antalet likartade läkemedel som inte nämnvärt skiljer sig från de ursprungliga, sk me too-preparat, ökat. Samtidigt har industrins vinster ökat kraftigt.
Jag tycker inte att det är särskilt innovativt att renframställa en isomer av ett tidigare läkemedel (t ex Teldanex och Losec) eller att byta ut några atomer på en molekyl och sedan lansera det som ett nytt originalpreparat (i dessa fall Telfast och Nexium). Nya läkemedel bör jämföras med gamla och uppvisa klara fördelar för att kunna registreras. Att bara jämföra med placebo duger inte. Jag tycker i varje fall inte att det är särskilt innovativt.
Alltså: Färre originalläkemedel och fler me too-preparat har kommit ut på marknaden, samtidigt som den totala läkemedelsnotan ökat, och därtill ökat kraftigt.
Jag skulle önska fler originalläkemedel och färre me too-preparat på marknaden. Det vore innovativt!
