Göran Sjönell är en känd allmänläkare med 32 år som legitimerad läkare. Trots att jag inte själv har samma långa erfarenhet har jag ofta sett och hört honom i den massmediala hetluften. Det gör mig väldigt förvånad att 32 år som legitimerad läkare i hans fall uppenbarligen inte varit tillräckligt för att han inte vid ett enda tillfälle ska ha känt sig malträterad av och missvisande citerad i pressen. För om han hade gjort det så hade han nog tyckt att det varit mödan värt, ja rent av angeläget, att gå till källan för att kontrollera fakta, men det har han i detta fall sorgligt nog inte gjort.

Fakta i målet är nämligen följande. Jag blev den 12 juni 2006 uppringd av journalisten Anna-Lena Haverdahl på Svenska Dagbladet. Denna utmärkta medicinjournalist höll uppenbarligen på med en artikel om regionala och andra orättvisor i sjukvården och behövde bakgrundsfakta angående ändtarmscancer. Hon efterfrågade information om nationella vårdprogram samt professionens syn på vad som är en lämplig väntetid, från det att patienten är färdigutredd till dess att adekvat behandling inleds. Dessa fakta bistod jag henne med.
Hon nämnde under telefonintervjun vad som hänt den i hennes dagstidningsartikel aktuella patienten. Hon frågade om detta öde var något som var vanligt förekommande. Jag svarade henne då att det tyvärr finns ett antal fall per år med fördröjd diagnos. Jag betonade vikten av att en patient med ändrade avföringsvanor och/eller blod per rectum bör genomgå en adekvat undersökning i form av rektalpalpation, rekto- och koloskopi/kolonröntgen.
Jag talade i allmänna ordalag och pekade inte ut en specifik yrkeskår. Det kan väl inte förvåna någon legitimerad läkare, inte heller Göran Sjönell, att diagnoser missas av och till. Läkaryrket är svårt, även allmänläkarens och kirurgens. Missar sker inom alla specialiteter, och det dagligen, det vet både Göran Sjönell och jag. Med ökat användande av nationella vårdprogram, öppnandet av kvalitetsregister och en större genomskinlighet i vårdkedjan liksom i samhället i stort, så kommer missade diagnoser att bli alltmer synliga. Det måste vi alla i vården förhålla oss till och vänja oss vid.

Jag har den allra största respekt för allmänläkarna och den svåra uppgift dessa står för med det brus av symtom som finns hos deras patienter och svårigheter att bland detta brus ställa rätt diagnoser. Symtom från ändtarmen är visserligen vanliga, men detta ursäktar inte en passiv och negligerande hållning.

Den raljanta och aggressiva tonen i Göran Sjönells inlägg saknar alla proportioner och inger misstanke att han söker tillfällen att skapa motsättningar mellan sjukhusläkare och allmänläkare.
Hans förslag om skamvrå är närmaste löjeväckande. Jag känner mig inte på något sätt förtjänt av att befolka en sådan, men om Göran Sjönell insisterar så kommer jag inte att acceptera förvisningen med mindre än att han gör mig sällskap i sagda skamvrå.