Jag delar till fullo Stig Bengmarks uppfattning i Läkartidningen 20/2006 (sidan 1629) att svensk vård är i behov av ett paradigmskifte. Vi måste arbeta mer långsiktigt och förebyggande. Patienter ska ha rätt till trygga, fasta kontakter med vården via sin läkare och sköterska. Som liberal är det självklart att försvara allas rätt att välja sin egen husläkare.

Dessvärre kan jag inte dela Bengmarks optimism kring ledande politikers vilja att satsa på en bättre öppenvård. I många landsting har landstingspolitiker med näbbar och klor bekämpat det de kallar läkarfixering i husläkartanken och i PROTOS-förslaget. Husläkarreformen som infördes i början av 1990-talet har förfuskats, och många vårdcentraler brottas med stora problem inte minst vad gäller bemanning.
Bemötandet och tillgängligheten för patienterna är ett ständigt problem. Fammis beskrivning i den senaste rapporten i maj 2006 visar att när bemanningen inte anpassats till behoven finns tendenser att mota bort patienter, att ägna tid åt att förklara varför de inte borde söka läkartid.
För att få fler allmänläkare behöver denna specialitet göras mer attraktiv för unga läkare och fri etableringsrätt införas för husläkare.

I dag är folkpartiet det enda parti som fullt ut stödjer husläkartanken och varje patients rätt att välja en egen, fast läkarkontakt. Vi skulle gärna se att fler ställde sig på vår och Läkarförbundets sida.