Från Socialstyrelsen finns i olika föreskrifter detaljerade bestämmelser om hur man skriver recept och hur man hanterar och förvarar läkemedel. Däremot finns ingen bestämmelse som tydligt ålägger verksamheterna att genomföra regelbundna uppföljningar av äldre med omfattande läkemedelsbehandling. Det behövs därför ett åläggande på kommuner och landsting för att eliminera kvalitetsbrister såsom läkemedelsinteraktioner och dubbelanvändning av läkemedel hos äldre.

Den omfattande medicinanvändningen hos äldre är en av de viktigaste orsakerna till problem relaterade till läkemedel, och flera studier pekar på att felaktig läkemedelsanvändning är orsaken till 10–20 procent av inläggningar på sjukhus. Bristande personalresurser, ibland bristande kompetens samt bristande samordning mellan olika instanser är de vanligaste bakomliggande orsakerna till att felaktig läkemedelsanvändning hos äldre inte uppmärksammas tillräckligt. Läkemedel som oftast är involverade är hjärt–kärlmedel, psykofarmaka, NSAID och andra analgetika [1].
En orsak till den stora läkemedelskonsumtionen hos äldre är att sjukligheten ökar med stigande ålder och att symtom på grund av åldrande ibland misstolkas som sjukdom och behandlas med läkemedel. Ibland är effekten av insatta läkemedel svårtolkad, varför behandlingen fortsätter [2].
Den medicinska utvecklingen har inneburit att allt fler sjukdomar är behandlingsbara, och nya potenta läkemedel har tagits fram. Ett besvär som tidigare ansågs tillhöra det naturliga åldrandet kan i dag bli föremål för läkemedelsbehandling. Det finns numera läkemedel som är mera lämpade för äldre, t ex SSRI i stället för tricykliska antidepressiva, och studier har visat att behandlingen ger vinster även hos äldre. Svårigheter att sätta ut läkemedel är också ett skäl till den stora läkemedelsanvändningen hos äldre.

Ju fler läkemedel patienten tar och ju fler gånger per dag, desto större blir risken att läkemedlet doseras på fel sätt. Läkemedelsproblem ökar exponentiellt när flera läkemedelsgrupper kombineras. Sedering, yrsel, konfusion, ökad falltendens och kognitiv och emotionell dysfunktion är vanligt förekommande bieffekter. I flera studier har visats att fallolyckor hos äldre kan reduceras med 33 procent om läkemedel med sederande och/eller blodtryckssänkande effekt sätts ut eller om doserna minskas [3].
För att undvika felaktig läkemedelsbehandling är det viktigt att patienten vid utskrivning från sjukhus åtföljs av en detaljerad läkemedelsberättelse med uppgift om bl a indikation, preparat, dos samt behandlingsplan med information om orsak till ändrad indikation.
För att förbättra kvaliteten i äldres läkemedelsbehandling och förhindra biverkningar är det av största vikt att läkemedelsbehandlingen ses över regelbundet.

I flera år har läkemedelsgenomgångar använts som arbetsmodell på äldreboenden i Sverige. Sedan introduktionen med en kontrollerad studie på sjukhem 1994–1995 [4] har flera samverkansprojekt mellan Apoteket AB och olika lands- ting visat positiva effekter av läkemedelsgenomgångar. Många av rapporterna från systematiskt genomförda läkemedelsgenomgångar pekar tydligt på nyttan av dessa för den enskilde, t ex:
• antalet läkemedel har minskat,
• läkemedel med inaktuell indikation har tagits bort,
• onödiga läkemedel vid behov har satts ut,
• underbehandling har åtgärdats,
• orsaker till biverkningar har åtgärdats.

Som resultat av läkemedelsgenomgångar visar rapporterna på ett ökat välbefinnande hos patienterna, minskade läkemedelskostnader samt ökad kunskap hos vårdpersonalen om läkemedels effekter och biverkningar.

Trots att läkemedelsgenomgångar funnits sedan 1990-talet har de inte införts i någon större omfattning. Bristande finansiering och avsaknad av bestämmelser som tydligt ålägger verksamheterna att genomföra regelbundna uppföljningar av äldre med omfattande läkemedelsanvändning är två orsaker.
En läkemedelsgenomgång genomförs genom teamarbete mellan läkare, sjuksköterska, apotekare och övrig personal kring patienten. Läkemedelsbehandling kan innebära såväl över- som underanvändning. Överanvändning innebär risk för läkemedelsbiverkningar och interaktioner. Utsättning av läkemedel är svårare än insättning beroende på brist på tid, bristande läkarkontinuitet samt oklarhet om vem som är ansvarig för uppföljning och omprövning, särskilt om patienten byter vårdform.
Socialstyrelsen har pekat på behovet av förbättrad läkemedelsanvändning [5], och vård- och äldreomsorgsminister Ylva Johansson har påtalat att läkemedelsuppföljningen bland äldre måste bli bättre.

Grunderna för en god läkemedelsanvändning hos äldre kan sammanfattas enligt följande:
• Att indikation för behandling finns
• Att sjukdomen/symtomen finns
• Att behandlingen ger så få biverkningar som möjligt
• Att kriterier för utsättning av läkemedel finns.
*
Potentiella bindningar eller jävsförhållanden: Inga uppgivna.