Min avsikt med artikeln var vad som blev dess rubrik. Jag är glad att den väckt sådan uppmärksamhet att flera har funnit anledning att kommentera den [1]. Jag erkänner gärna att jag inte har någon egen erfarenhet rörande problemet och att jag har tagit intryck av vad Helen Epstein skrivit. Det finns ingen anledning att betvivla att hon är väl insatt i hur det amerikanska stödet utformas. Jag har den största beundran för hur många kristna missioner arbetar i Afrika. Kritiken riktar sig inte heller mot dem utan mot de från USA inspirerade sätten att driva upplysning.

Att president Bush satsat på ABC torde alla vara överens om, liksom att det har betydelse för det amerikanska stödet. Diskussionen om vilken av bokstäverna som är mest betydelsefull kommer att fortsätta länge än. Vilken som lyfts fram sammanhänger med många faktorer.
Det framgår av vad Roland E Andersson skriver att jag inte är ensam om att tro mer på C – användning av kondom – än på hoppet att människor kommer att ändra sitt levnadssätt. Om budskapet om avhållsamhet, A, mer eller mindre kopplat till ett kristet budskap, får större roll för minskning av HIV än användning av kondom får framtiden utvisa.

Det är otvetydigt, som Jeppsson skriver, att den politiska ledningen i Uganda spelade stor roll för den initialt framgångsrika aidsbekämpningen [1]. Den stora frågan är nu hur det går i framtiden, med den ökade förekomsten av korruption som alla tycks vara överens om. Oavsett hur man tolkar de siffror som kommer fram blir det ändå den framtida utvecklingen som kommer att avgöra vad som är – eller har varit – den bästa åtgärden för att förebygga spridning av HIV.
Tidigare erfarenheter från USA har närmast antytt att det är fruktan för smitta som spelat stor roll för hur levnadssättet förändras [2]. Tidigare promiskuitet, sedan avhållsamhet, och sedan åter ett lösare levnadssätt lär ha kännetecknat de delar av det amerikanska samhället som är i riskzon i samband med de vågor som fruktan för HIV och dess följder genomgått.